27 maj – 3 juni: Segling längs turkiska kusten, besök i Pergamon och gastbyte

.På morgonen gjorde vi en rundtur i det lilla samhället kring hamnen i Bozsaada, mycket pittoreskt med några små charmiga Visby-liknande gator, en välrestaurerad borg och mängder av kaféer och restauranger. IMG_3386.JPGDet hela var dock lite väl turistiskt för oss och vi var glada att ge oss ut på en härlig seglats söderut längs kusten, för en frisk meltemin. (Har jag berättat om meltemin, den nordliga vind som dominerar på somrarna här i den turkisk-grekiska övärlden). Vi la till i Babakalles hamn, en liten fin fiskeby. Här väntade oss en mycket trevlig överraskning: en ung man kom och lämnade över en del läckra frukter och dessutom ett visitkort från hotell Denuzhan, där det stod: ”Välkomen du kan taen dusch du kan använda internet Restaurang”. Den unge mannen kunde ingen svenska så vi undrade förstås vem på restaurangen som kunde.  Vi gick förstås dit och möttes där av värdinnan, som var den unge mannens fru och som förklarade på något stapplande engelska att hon använt Google translate för att skriva visitkortet när hon sett vår svenskflaggade båt komma in och skickat sin man till oss med kortet och frukten. Det var förstås en mycket vinnande försäljningsstrategi så vi stannade på restaurangen som hade en hänförande utsikt över hamnen, havet och Lesbos. Vi åt en mycket god middag där och passades upp av det gulliga värdparet. Vi var de enda gästerna, det är fortfarande försäsong.
IMG_3391
Selfie på restaurangen, Joy nere vid kajen

När vi sedan nästa morgon skulle vidare längs kusten, som nu hade tagit av österut norr om Lesbos, fann vi att meltemin hade vridit sig åt öster och tilltagit. Därmed blev det kryss mellan fastlandet och Lesbos, som vi gick ganska nära. Vi kom därmed inte så långt med fann en god lävik där vi låg på svaj över natten och fick några uppfriskande kvälls- och morgonbad. Nästa dag var sedan meltemin åter nordlig, varför det blev en fin segling för sidvind vidare längs kusten. Vi passerade Assos, dit vi tagit oss med bil några dagar tidigare och kunde nu beundra den magnifika Akropolis och amfiteatern från havet.
IMG_3395
Vi var också inne och nosade i den antika hamnen men fann den trånga hamnen alltför riskabel för tilläggning. I stället tog vi oss vidare till ett fiskeläge, som jag aldrig kan lära mig namnet på, Kücükkuyu, som fick gå under namnet Kuckeliku. Om detta var ett fiskeläge när min Pilot skrevs hade det nu utvecklats till en riktig turistfälla med restauranger och kaféer längs kajerna och massor av semesterbyar runtomkring. Här blev jag något förgrymmad över att hamnfogden krävde en hamnavgift på 200 kr trots att det varken fanns toa, dusch eller WiFi, men när båtgrannar bekräftat att det var rätt pris var det bara att punga ut. Försonande med denna stad var dock att vi fann en marknad för ost och grönsaker och också en gripande staty, ett minnesmärke av den stora folkförflyttningen efter grekisk-turkiska kriget på 1920-talet när mängder av greker på fastlandet förflyttades ut till öarna medan turkarna flyttade till fastlandet från alla de öar som då blivit grekiska.

IMG_3396
Vi hade nu inte lång kvar till målet för denna etapp, staden Ayvalik, där Anders skulle mönstra av och Clara mönstra på. Från ”Kuckeliku” fick vi gå för motor eftersom vinden dött ut och vi hittade ett ankringsställe i skärgården utanför Ayvalik där vi tänkte stanna över natten innan det var dags att gå in till stan. När meltemin började blåsa upp igen började vi dock dragga, fick flytta på oss och hittade ett nytt ankringsställe med gott lä, där vi hade sköna bad och låg säkert för natten.

Marinan i Ayvalik var mycket välordnad men här fick man också betala rejält för tjänsterna, 40€ per dag. Här jobbade turkiska Serap i receptionen som på mycket god engelska gav oss all den information vi behövde, helt ovärderligt eftersom det var mycket svårt att hitta folk som kunde något annat än turkiska. Det blev ändå krångligt att få mitt byte av besättning registrerad. Jag fick anvisning om att ta båten till färjeläget och tullstationen, dit min nya gast, Clara, skulle anlända med färja från Lesbos och där omregistreringen skulle kunna göras. Det var dock svårt att hitta någon tilläggningsplats där eftersom kajerna var reserverade för färjorna men jag hittade till slut en plats utanför en gammal fiskebåt i en närbelägen fiskehamn. Clara anlände men någon omregistrering var inte möjlig förrän dagen därpå i hamnkontoret inne i stan. 

Innan Clara kommit hade emellertid Anders och jag en dag då vi hyrde bil (denna gång genom Avis, som jag noga försäkrat mig om att de skulle leverera full tank) och begav oss på en ny tur till antika ruiner, denna gång till Pergamon någon timmes bilresa från Ayvalik. Här besökte vi först Askleipion, ett stort medicinskt center under antiken, där man bedrev behandling med hälsovatten, gyttjor men även drömtydning. Den berömde antike läkaren Galenos var från Pergamon och verksam här på 100-talet e. Kr. innan han flyttade till Rom. Ruinerna med flera tempel och behandlingscentra var så välbehållna och välbeskrivna på skyltar att det var lätt att föreställa sig hur det sett ut och fungerat en gång.
IMG_3404
En av de läkande källorna i Askleipion
När det sedan gällde Pergamons centrum med Akropolis, amfiteater, palats och andra byggnader var det svårare att få en uppfattning och där hade det varit bra med en guide.  Det stora Trajanus-templet var dock delvis rekonstruerat och mycket anslående och vackert:
IMG_3417
Vi såg också ruinerna av det berömda biblioteket och platsen för det stora Zeusaltaret med den berömda frisen som amatörarkeologen Humann flyttade till Berlin på 1870-talet och där den nu kan beskådas. Det som är kvar i Pergamon är bara en stenhög men det gick att se hur imponerade stort altaret var en gång. En fin guidebok, ”Pergamon past and present” blev inhandlad med bra foton av ruinerna och rekonstruktioner i plast, som kunde läggas över. Göran Schildts skildring av sitt besök i Pergamon i ”Ikaros hav” har också varit en god hjälp att förstå det speciella med Pergamon och dess storhetstid under attaliderna under 200- och 100-talet f. Kr. Pergamon har också gett namn åt pergament, som uppfanns här på 200-talet f.Kr. och som sedan dominerade som skrivmaterial fram till Medeltiden.

Men nu var det snart dags för avfärd. På marinan hade jag nu också för första gången använt en tömningsstation för mitt nyinstallerade uttag för tömning av toatanken. Marinan ordnade också ett Blue Card, där man registrerar sina tömningar och som är obligatoriskt i Turkiet för att man inte skall riskera stora böter. Detta hade den gode
500 €-agenten i Istanbul inte informerat om…
IMG_3432
Kl 5 på morgonen den 4 juni vinkade jag av Anders i taxi till det lokala flygfältet. Vi hade haft tre goda veckor tillsammans med spännande upplevelser av Turkiet, härliga seglingar och massor med goda samtal. Senare samma dag kastade Clara och jag loss för nya äventyr på väg söderut längs turkiska kusten.

Summary in English: After several days of sailing along the coast, staying in fishing-harbors or anchoring in sheltered bays, we arrived in Ayvalik, a nice city with an expensive but very good marina. From here Anders and I rented a car and went to see the impressive ruins in Pergamon. In Ayvalik I changed crew, Anders left for Sweden after three great weeks and as my new crew came Clara, a sailing friend who also was a mate on the Rhine last year.

Author: nilsassarson

Retired child psychiatrist but still working part-time. I am recently married to an american woman and we are living halftime in Stockholm, Sweden halftime in Palo Alto, Ca, USA. Have three kids and nine grandkids from earlier marriage.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s