4-11/6. Great sailing along the Turkish coast, visit to Efesos and good-bye Turkey!

IMG_3439
Tillsammans med Clara satte jag sedan kurs söderut längs turkiska kusten. Vi ankrade på svaj de två första nätterna, den andra vid en fin fågelö med en stor hägerkoloni högt uppe på klippan förutom massor av mås, trut och skarv. Jag gillar att liggga på svaj, inte minst på grund av de uppfriskande baden från båten men det blir förstås en del passning så att man inte draggar. Ett bra sätt jag upptäckte är att lägga in positionen på den elektroniska kartan, som sedan visar tydligt om man ligger kvar eller draggar. Nästa dag gick vi mest för motor i svag vind till ett fiskeläge, Yeni Limani, där vi fick plats långsides vid kajen. Det mest minnesvärda där var att minareten låg vid hamnen, 50 m från båten och att böneutropen var öronbedövande – dok ingenting på natten. Efter svag vind några dagar fick vi nästa dag en god segelvind, motvind visserligen men det blev en härlig kryss i sundet mellan Khios och fastlandet, varvid vi nu lämnade Lesbos bakom oss i norr. Vi gick till den nybyggda marinan i Dalyanköy med sikte på att få en dusch men där fanns bara en flådig toa utan dusch – vi blev rådda av en av kaptenerna på en av lyxbåtarna där att köpa en bättre båt med dusch! Nästa dag fick vi en härlig segling längs kusten som nu vände österut och vi gick in i en djup vik, Kirdilim Limani för att ligga där på svaj över natten. Det var rena vildmarken där med höga berg på sidorna, ingen telefonkontakt med omvärlden och inga levande varelser utom flugor och getingar. På kvällen blåste det upp ganska ordentligt med en frånlandsvind (landbris?), vi började dragga så vi flyttade oss ut till en boj i form av en stor tunna i mitten av viken.
IMG_3445
Det blev dock problematiskt när vinden lagt sig och båten började guppa runt och ibland stöta emot tunnan. Det blev ingen nattro så vi gick i mörkret in till stranden igen och ankrade med två ankare och fick sedan en lugn natt. Morgonen därpå fick jag dock ett rejält dopp när jag med cyklopen behövde bärga våra linor som trasslat in sig i tunnan. Nästa hamn blev Teos (Sigacik) med en förnämlig marina, där vi fyllde på de sinande förråden av vatten, diesel och el. Här hittade vi nära hamnen en fiskrestaurang, Alem Balik Evi, som rekommenderas varmt för där vi fick resans bästa fiskmiddag. En fin marknad som pågår varje söndagsmorgon året runt hann vi också med innan vi seglade i god sidvind/slör till Kusadasi, som var vår sista hamn i Turkiet. Här gjorde vi som planerat en utflykt till Efesos, den antika staden med ett otroligt imponerande stort område med ruiner, en del restaurerade, från denna viktiga stad från grekisk, hellenistisk, romersk och bysantinsk tid. Det kanske allra mest sevärda var ett taktäckt område med romerska patricierhus med bevarade golvmosaiker och freskmålningar på väggarna. Mycket fantasieggande!
IMG_3467
IMG_3456
IMG_3470IMG_3463
Efter den omständliga utklareringsprocessen i Kusadasi (som vi gjorde själva och som då var gratis) var det dags att lämna Turkiet och sätta kurs på ett av de stora målen denna sommar: Samos. Jag har nu tillbringat en hel månad i Turkiet och det kan vara skäl att sammanfatta mina intryck:

  1. Vi har hela tiden blivit mycket vänligt bemötta, blivit hjärtligt välkomnade vart vi än har kommit (i fiskelägena kom folk fram t o m fram för att skaka hand). Turkarna är också kända för sin vänlighet och gästfrihet och den kan kanske ha blivit extra stor nu sedan de förlorat mycket av turismen efter Erdogan och terrordåden.
  2. Det har varit svårt att förstå och göra sig förstådd eftersom ganska få kan engelska – utom i Canakkale, med massor av universitetsungdomar, som studerade engelska och gärna ville prata. Ofta när det var någon som inte kunde engelska gick man och hämtade någon i närheten som kunde en del. Google translate också varit till god hjälp.
  3. Hela tiden har det varit Ramadan då folk fastar på dagarna men börjar äta vid solnedgången, som markeras med ett ljudligt raketskott och starka böneutrop. Böneutropen flera gånger om dagen dominerar också ljudmiljön överallt flera gånger om dagen och ibland också på natten, och vi har undrat över hur alla sekulariserade turkar ser på detta – kanske har det som vår klockringning blivit en vana som man knappt hör.
  4. En annan påtaglig del av ljudmiljön har varit högtalarbilarna med hurtiga sånger, som varit en del av den pågående valrörelsen, främst med reklam för Erdogan men ibland också andra partier. Det blir val här den 24/6, där Erdogan väntas vinna stort med hjälp av en hel del valfusk. Enligt sonen Jan, professor i statskunskap är Turkiet ett av de länder som förlorat mest i graden av demokrati de senaste åren. 
  5. Ett återkommande inslag i landskapsbilden har varit stora semesterbyar på bergssidorna ner mot havet med mängder av likadana hus, “little boxes”. Det verkar finnas en stor medelklass i Turkiet när det finns så stor efterfrågan. Landskapet har annars mest varit delvis brunbrända, delvis pinjeklädda berg, ofta av imponerande höjd.
  6. Maten har varit förträfflig, här finns en gammal fin matkultur. Det bästa har varit deras kalla förrätter, mezes, med olika läckra grönsaks- och skaldjursröror. 

Summary in English: Here I have been telling about our the sailing down the Turkish coast, often anchoring in some sheltered bay for the night but also using some of the excellent marinas. In our last Turkish harbour, Kusadasi we made an excursion to Efesos, a very impressing area of ruins of this important city in greek, roman and byzantine time. I am summarizing my impressions of spending a whole month in Turkey – mainly very positive. After clearing out from Turkkey we were the aiming at our first Greek harbour, Pythagorion on Samos, which will be my base for the rest of the summer.

27 maj – 3 juni: Segling längs turkiska kusten, besök i Pergamon och gastbyte

.På morgonen gjorde vi en rundtur i det lilla samhället kring hamnen i Bozsaada, mycket pittoreskt med några små charmiga Visby-liknande gator, en välrestaurerad borg och mängder av kaféer och restauranger. IMG_3386.JPGDet hela var dock lite väl turistiskt för oss och vi var glada att ge oss ut på en härlig seglats söderut längs kusten, för en frisk meltemin. (Har jag berättat om meltemin, den nordliga vind som dominerar på somrarna här i den turkisk-grekiska övärlden). Vi la till i Babakalles hamn, en liten fin fiskeby. Här väntade oss en mycket trevlig överraskning: en ung man kom och lämnade över en del läckra frukter och dessutom ett visitkort från hotell Denuzhan, där det stod: ”Välkomen du kan taen dusch du kan använda internet Restaurang”. Den unge mannen kunde ingen svenska så vi undrade förstås vem på restaurangen som kunde.  Vi gick förstås dit och möttes där av värdinnan, som var den unge mannens fru och som förklarade på något stapplande engelska att hon använt Google translate för att skriva visitkortet när hon sett vår svenskflaggade båt komma in och skickat sin man till oss med kortet och frukten. Det var förstås en mycket vinnande försäljningsstrategi så vi stannade på restaurangen som hade en hänförande utsikt över hamnen, havet och Lesbos. Vi åt en mycket god middag där och passades upp av det gulliga värdparet. Vi var de enda gästerna, det är fortfarande försäsong.
IMG_3391
Selfie på restaurangen, Joy nere vid kajen

När vi sedan nästa morgon skulle vidare längs kusten, som nu hade tagit av österut norr om Lesbos, fann vi att meltemin hade vridit sig åt öster och tilltagit. Därmed blev det kryss mellan fastlandet och Lesbos, som vi gick ganska nära. Vi kom därmed inte så långt med fann en god lävik där vi låg på svaj över natten och fick några uppfriskande kvälls- och morgonbad. Nästa dag var sedan meltemin åter nordlig, varför det blev en fin segling för sidvind vidare längs kusten. Vi passerade Assos, dit vi tagit oss med bil några dagar tidigare och kunde nu beundra den magnifika Akropolis och amfiteatern från havet.
IMG_3395
Vi var också inne och nosade i den antika hamnen men fann den trånga hamnen alltför riskabel för tilläggning. I stället tog vi oss vidare till ett fiskeläge, som jag aldrig kan lära mig namnet på, Kücükkuyu, som fick gå under namnet Kuckeliku. Om detta var ett fiskeläge när min Pilot skrevs hade det nu utvecklats till en riktig turistfälla med restauranger och kaféer längs kajerna och massor av semesterbyar runtomkring. Här blev jag något förgrymmad över att hamnfogden krävde en hamnavgift på 200 kr trots att det varken fanns toa, dusch eller WiFi, men när båtgrannar bekräftat att det var rätt pris var det bara att punga ut. Försonande med denna stad var dock att vi fann en marknad för ost och grönsaker och också en gripande staty, ett minnesmärke av den stora folkförflyttningen efter grekisk-turkiska kriget på 1920-talet när mängder av greker på fastlandet förflyttades ut till öarna medan turkarna flyttade till fastlandet från alla de öar som då blivit grekiska.

IMG_3396
Vi hade nu inte lång kvar till målet för denna etapp, staden Ayvalik, där Anders skulle mönstra av och Clara mönstra på. Från ”Kuckeliku” fick vi gå för motor eftersom vinden dött ut och vi hittade ett ankringsställe i skärgården utanför Ayvalik där vi tänkte stanna över natten innan det var dags att gå in till stan. När meltemin började blåsa upp igen började vi dock dragga, fick flytta på oss och hittade ett nytt ankringsställe med gott lä, där vi hade sköna bad och låg säkert för natten.

Marinan i Ayvalik var mycket välordnad men här fick man också betala rejält för tjänsterna, 40€ per dag. Här jobbade turkiska Serap i receptionen som på mycket god engelska gav oss all den information vi behövde, helt ovärderligt eftersom det var mycket svårt att hitta folk som kunde något annat än turkiska. Det blev ändå krångligt att få mitt byte av besättning registrerad. Jag fick anvisning om att ta båten till färjeläget och tullstationen, dit min nya gast, Clara, skulle anlända med färja från Lesbos och där omregistreringen skulle kunna göras. Det var dock svårt att hitta någon tilläggningsplats där eftersom kajerna var reserverade för färjorna men jag hittade till slut en plats utanför en gammal fiskebåt i en närbelägen fiskehamn. Clara anlände men någon omregistrering var inte möjlig förrän dagen därpå i hamnkontoret inne i stan. 

Innan Clara kommit hade emellertid Anders och jag en dag då vi hyrde bil (denna gång genom Avis, som jag noga försäkrat mig om att de skulle leverera full tank) och begav oss på en ny tur till antika ruiner, denna gång till Pergamon någon timmes bilresa från Ayvalik. Här besökte vi först Askleipion, ett stort medicinskt center under antiken, där man bedrev behandling med hälsovatten, gyttjor men även drömtydning. Den berömde antike läkaren Galenos var från Pergamon och verksam här på 100-talet e. Kr. innan han flyttade till Rom. Ruinerna med flera tempel och behandlingscentra var så välbehållna och välbeskrivna på skyltar att det var lätt att föreställa sig hur det sett ut och fungerat en gång.
IMG_3404
En av de läkande källorna i Askleipion
När det sedan gällde Pergamons centrum med Akropolis, amfiteater, palats och andra byggnader var det svårare att få en uppfattning och där hade det varit bra med en guide.  Det stora Trajanus-templet var dock delvis rekonstruerat och mycket anslående och vackert:
IMG_3417
Vi såg också ruinerna av det berömda biblioteket och platsen för det stora Zeusaltaret med den berömda frisen som amatörarkeologen Humann flyttade till Berlin på 1870-talet och där den nu kan beskådas. Det som är kvar i Pergamon är bara en stenhög men det gick att se hur imponerade stort altaret var en gång. En fin guidebok, ”Pergamon past and present” blev inhandlad med bra foton av ruinerna och rekonstruktioner i plast, som kunde läggas över. Göran Schildts skildring av sitt besök i Pergamon i ”Ikaros hav” har också varit en god hjälp att förstå det speciella med Pergamon och dess storhetstid under attaliderna under 200- och 100-talet f. Kr. Pergamon har också gett namn åt pergament, som uppfanns här på 200-talet f.Kr. och som sedan dominerade som skrivmaterial fram till Medeltiden.

Men nu var det snart dags för avfärd. På marinan hade jag nu också för första gången använt en tömningsstation för mitt nyinstallerade uttag för tömning av toatanken. Marinan ordnade också ett Blue Card, där man registrerar sina tömningar och som är obligatoriskt i Turkiet för att man inte skall riskera stora böter. Detta hade den gode
500 €-agenten i Istanbul inte informerat om…
IMG_3432
Kl 5 på morgonen den 4 juni vinkade jag av Anders i taxi till det lokala flygfältet. Vi hade haft tre goda veckor tillsammans med spännande upplevelser av Turkiet, härliga seglingar och massor med goda samtal. Senare samma dag kastade Clara och jag loss för nya äventyr på väg söderut längs turkiska kusten.

Summary in English: After several days of sailing along the coast, staying in fishing-harbors or anchoring in sheltered bays, we arrived in Ayvalik, a nice city with an expensive but very good marina. From here Anders and I rented a car and went to see the impressive ruins in Pergamon. In Ayvalik I changed crew, Anders left for Sweden after three great weeks and as my new crew came Clara, a sailing friend who also was a mate on the Rhine last year.

Dardanellerna, Canakkale och äntligen Medelhavet!

Vi hade ytterligare två dagar med god slörsegling genom Dardanellerna innan vi var framme i Canakkale, som är huvudorten på den asiatiska sidan av Dardanellerna. Här fanns en välordnad marina med en dusch som vi nu hade längtat efter i 5 dagar och dessutom el så att vi kunde ladda upp våra urladdade datorer och andra maskiner. Canakkale, där vi stannade i tre dagar,  var en livlig stad med en låg strandpromenad full med restauranger och kaféer. Stan präglades mycket av att den hade ett universitet så att det fanns unga människor överallt som gärna ville prata engelska. Här lyckades vi också hitta en jättestor marknad med mat och kläder och där vi handlade flitigt, mest mat. Tre mil från Canakkale ligger en stor turistattraktion, Troja, dit det gick mängder av turistturer. Vi hyrde emellertid bil och besökte först Troja, särskilt spännande genom att jag just hade läst Iliaden. Här finns utgrävningarna som verkligen kunnat identifiera stan som det historiska Troja, en av nio olika lager av städer som byggts på resterna av den föregående. Här fanns bara sten kvar i form av murar och rester av byggnader medan alla de rika fynd av som gjorts här nu är spridda över världen. Men ändå en fantasieggande upplevelse.

IMG_3354
IMG_3341
Trojanska hästen
Från Troja åkte vi sedan vidare till Assos, en antik grekisk stad med ett Akropolis och Athenatempel med en vidunderlig utsikt över Medelhavet och slätten omkring. En av de bäst bevarade ruinerna var amfiteatern men också en antik hamn, där vi fick stärkande turkiskt kaffe med baklava.
IMG_3356IMG_3361
IMG_3364
Jag agerar grekisk teater
Efter en dags fantasieggande upplevelser av grekiska ruiner var det skön att ta ett första bad i Medelhavet vid en övergiven sandstrand, det var  kanske 18-19°  i vattnet och för kallt för alla utom två härdade svenskar. Det blev en mycket givande dag som dock slutade lite snöpligt när vi blev lurade på bensinpengar för 300 kr genom att vi inte visste om den oskrivna lag som säger att an skall lämna tillbaks bilen med samma mängd bensin i tanken som när man fick den – inte så lätt när den lämnades ut med nästan tom tank. Våra danska grannar hade varit ute för detsamma och vi blev en lärdom rikare.
Tvärs över Dardanellerna ligger den europeiska sidan, som där utgörs av Gallipolihalvön, som var platsen för ett av de blodigaste slagen under första världskriget med en halv million döda. Här gjorde ententen med England och Frankrike i spetsen ett misslyckat försök att landstiga för att få kontroll över farleden till Svarta Havet och sin allierade, Ryssland. De mötte mycket hårt motstånd av turkarna under Atatürk och gav upp försöket efter några månader av förödande krig. Hela södra delen av Gallipolihalvön är en enda stor krigskyrkogård med en rad minnesmärken av kriget, dit människor från hela världen fortfarande vallfärdar för att hedra döda släktingar.
IMG_3369
IMG_3371
Krigsmonument på spetsen av Gallipolihalvön
Så var det dags för avfärd på den sista delen av Dardanellerna och ut i Medelhavet. Vi hade fortfarande god akterlig vind så det blev en härlig segling, också med kraftig medström så att vi långa tider forsade fram i 8 knop. Vi lämnade Dardanellernas mynning och var därmed äntligen ute i Medelhavet!
IMG_3376
Yttersta spetsen av Dardanellerna, här börjar Medelhavet
Så nu är det inte längre joymotmedelhav utan joypåmedelhav (med det blir för bökigt att ändra namnet på bloggen). Första hamnen blev den turkiska turistön Bozsaada, som under grekiska tid hette Tenedos. Jag håller just nu på att läsa Odysséen (efter att ha avslutat Iliaden) och det var en rolig upplevelse att jag just på väg till Tenedos råkade läsa Nestors berättelse i tredje sången om hur han lämnade Troja när kriget var över: 

”Strykande gick det, en gud utjämnade sväljande djupet.

Tenedos hunno vi snart och åt gudarna bragte ett offer”.
IMG_3386
Bozsaada/Tenedos

Summary in English: Several more days of good wind and sailing took us throught the Dardanelles and the city of Canakkale, where we spent three days, renting a car to make an excursion to the excavation in Troy, especially interesting as I have just read the Iliad. We also went to see the magnificent ruins of the antique Greek town of Assos, beautifully situated on a hill sloping down to the Mediterranian and where Aristotle had been teaching. On the European side of the Dardanelles is the Gallipoli peninsula, where one of the most terrible battles was fought in World War I with 500 000 dead. Most of the peninsula is still a war graveyard with lots of memorials. We left Canakkale May 26th and was carried by good wind and strong current out to the Mediterranian. At last, the very goal of this whole trip! We are now tied up on the Turkish island of Bozsaada

Fyra dagar på Marmarasjön. Första seglingen.

Det var riktigt skönt att lämna Istanbul med all stress att se så mycket som möjligt medan tusenlapparna rasslade iväg. Ataköy marina var dyr men med stor trygghet (vakter dygnet runt) och förnämlig service. Efter att ha tankat båten med diesel gav vi oss av, fortfarande med motor på ett spegelblankt hav. Jag hade valt att gå längs södra sidan av Marmarasjön eftersom min pilot rekommenderade det. Första dagen gick vi förbi Prinsöarna söderut till Esenköy, en fiskehamn som drevs av ett fiskekooperativ, som tog ut en mindre hamnavgift. Det var en vackert belägen by, där vi förgäves letade efter en restaurang men där vi kunde bunkra med flaskvatten och nybakat bröd.
IMG_3311
Anders i Esenköy
Nästa dag fortsatte vi västerut, fortfarande utan vind och för motor. Dagens äventyr var att vi passerade för nära en stor fängelseö varför coast guard prejade oss och, mycket vänligt, följde oss hela vägen ut ur förbjudet område och gav stränga förhållningsorder om vår fortsatta kurs. Efter en heldag för motor kom vi fram till en ny fiskehamn, Karsyaka, som var helt fullknåkad av jättestora fiskebåtar. Vi lyckades kila oss in mellan några av dem och hitta en plats vid kajen.
IMG_3319
Under vår utforskning av staden fick vi sällskap att ett gäng gulliga turkiska ungar, som stolta räknade upp alla engelska ord de kunde. Här liksom på förra stället var människor mycket vänliga, hälsade, tog också gärna i hand och fick oss att känna oss välkomna. Någon riktig restaurang fanns inte heller här men vi hittade ett ställe med snabbmat, där vi åt köfte, de turkiska köttbullarna som Karl XII skall ha fört med sig hem till Sverige och startat vår egen köttbullstradition.
Morgonen därpå hade den efterlängtade vinden kommit och vi fick vår första dag för segel. Vilken härlig känsla att för första gången sedan jag lämnade masten i Travemünde få hissa storseglet från den återbördade bommen!
IMG_3321
Det blåste bra från norr och vi fick en gungig färd till Saraylar på norra sidan av Marmaraön, inspirerade av Katinka och hennes blogg, som varit där för några år sedan och vars fotspår vi följt.  Här har det brutits marmor sedan antiken, en eftertraktad bergart som också fått sitt namn av denna ö. Längs hela kusten såg man marmorbrotten, några övergivna men några fortfarande igång.
IMG_3333
I Saraylar låg stora lastfartyg som lastade marmor med stort brak men i en inre hamn var det lugnt och skönt. Det mesta där var av marmor, kajer, murar och en lång rad statyer längs kajerna, till och med utfyllnadsmaterialet till pirerna var marmor. Dessutom låg ett fint vitt  marmorstoft överallt.
IMG_3329
Hamnen i Saraylar med marmorslagghög
Det var en trevlig hamn som kan rekommenderas och som dessutom hade två riktiga restauranger. På grund av Ramadan var det dock ingen servering förrän ett dånande kanonskott (från en kraftig fyrverkeripjäs), och ljudliga böneutrop från minareterna signalerade att solen gått ner och att fastan för dagen var över, samma ceremoni alla dagar och överallt. 

Fjärde dagen gick vi västerut längs Marmaraön och sedan över till en ny fiskehamn, Saroy, på Marmarasjöns norra kust. Vinden hade vridit till ostlig och tilltog under eftermiddagen. Det blev en härlig plattlänssegling med saxade segel och god fart, 5-6 knop med toppar på 7. Under eftermiddagen avslutade jag också läsningen av Iliaden, som jag hållit på med några veckor och som roat mig mycket.  I fiskehamnen blev vi anvisade plats direkt längs en av fiskebåtarna. Det var en mycket livlig hamn och stad med restauranger igång även före solnedgången. När kanonskottet kom satt vi på en av restaurangerna i hamnen och drack öl och åt dessa goda turkiska förrätter, mezes. Det var ett extra kraftigt skott som skrämde mig rejält så att ölet skvimpade ut, det kommer fortfarande lika överraskande. Här fick jag en god grillad fisk, Anders åt calamari och vi njöt av en strålande utsikt över hamnen och havet. Det känns att jag nu verkligen är på gång med denna sommarens äventyr med segling i främmande länder. Allt har gått bra, motorn fungerar, seglingen fungerar och besättningen njuter och vi har det bra tillsammans. Och imorgon blir det dags att lämna Marmarasjön och gå in i Dardanellerna, sista etappen innan vi äntligen är i Medelhavet. 

Summary in English. We have now been sailing for four days on the Sea of Marmara, staying in nice small fishing villages with friendly people who have made us feel very welcome. The first two days we had still no wind but had to go by engine, now working fine. The third and fourth day, at last, the wind came and we have had two days of great sailing. What a good feeling to be able to hoist my mainsail with the boom in place, for the first time since I left the mast in Travemünde two years ago! Next day we will leave the Sea of Marmara and go into the strait of Dardanelles, the last passage before the Mediterranean.

En vecka i Istanbul 11-18/5

Innan vi kunde bege oss in och börja utforska denna stan skulle formaliteterna med inklarering klaras av. Alla hade varnat för att försöka göra detta på egen hand eftersom ansökningar skulle göras på fyra olika myndigheter i en viss ordning. Marinan erbjöd en agent som skulle kunna klara av detta till nästa förmiddag och även om det sved i plånboken med de 450 € som det skulle kosta bestämde jag mig för att tacka ja till hans tjänster. Agenten var en ung trevlig man, som inte kunde mycket engelska men som anlitade sin fru som tolk via mobilen. Morgonen därpå kom han också med alla dokumenten och var med oss på båten när vi körde iväg till den sista myndigheten, passpolisen, som snabbt kollade att vi stämde med passen. För 50 € extra ordnade han också med formaliteterna för det besättningsbyte som jag skulle göra i Istanbul. Det hela gick alltså ganska smidigt om det inte varit för ett urjobbigt missöde: när jag skulle ta ut pengar till agenten på bankomaten på marinan svalde bankomaten först mitt ena bankkort och strax därpå även mitt andra utan att jag lyckades få ut några pengar. Kontanter fick jag genom att låna av mina barn och en urgullig tjej, Sonay tror jag hon hette, i marinans reception lyckades få kontakt med banken och få ett löfte om att de skulle försöka ordna saken under veckan. När jag några dagas senare bad henne följa upp ärendet fick hon verkligen kämpa med en rad frustrerade samtal med bankpersonal innan hon fick besked att hon och jag måste infinna sig på det lokala bankkontoret för att de skulle kolla vår identitet. Sagt och gjort: Sonay och jag åkte iväg med en av marinans bilar och egen chaufför och fick träffa en kvinnlig banktjänsteman som skulle försöka hjälpa till att få tillbaks korten men kunde inget lova eftersom det bara var centralkontoret som kunde tömma fristående bankomater, vilket de rutinmässigt bara gjorde en gång i månaden och då dessutom alltid brukade klippa kvarlämnade bankkort. Desto större var glädjen hos Sonay dagen därpå, då hon fått besked om att korten fanns att hämta på det lokala bankkontor där vi varit. Vilken lättnad när jag fick dem i min hand igen utan större ceremonier än att visa pass och skriva några namnteckningar. Min lärdom: använd om möjligt inte fristående bankomater utan bara sådana som står i anslutning till ett bankkontor. 

Vi kom fram till marinan på fredagen och ”barnen” skulle resa hem sitt sina uppslukande  jobb redan på söndagen. Lördagsförmiddagen fick vi ägna åt inklareringen så sedan var det bara lördagseftermiddagen kvar för sightseeing i Istanbul. Vi hann med Hagia Sofia, Blå Moskén och Stora basaren och sedan en god middag på en fiskrestaurang. Och så var det slut på denna korta men härliga resa med alla tre ”barnen” den första båtresa vi gjort tillsammans sedan 1987. Helt ovärderligt och oförglömligt, alla samtal, alla delade upplevelser!
IMG_3261
Hagia Sofia
IMG_3267
Känner ni igen Tora?
IMG_3272
Grand Bazar
IMG_3256
Alla utanför marinans kontor
Efter enlugn dag var det så tid för nästa besättning att mönstra på, min käre vän Anders som var med flera veckor på Donau förra året och i Frankrike året innan. Vi hade fyra intensiva dagar med turistande i Istanbul. Samtidigt fick jag min generator lagad på varvet, gasol och diesel inhandlad innan det var dags att kasta loss för segling på Marmarasjön mot Dardanellerna och Medelhavet.
IMG_3293
Anders med Bosporen och asiatiska Istanbul i bakgrunden
Summary in English: I had one day for sightseeing in Istanbul with my children and then four more days with my friend Anders, who will be my new mate for a couple of weeks. Istanbul was fascinating and beautiful as anyone know who has been there. Also fascinating was the procedure of checking in boat and crow to Turkey, which is so complicated that I had to use an agent cover all the different authorities and get all necessary documents in reasonable time. It made a big hole in my wallet (500 €) but was worth it. A frustrating incident was that the ATM-machine I used managed to swallow both my credit cards, which took a lot of efforts to get back some days later. 

“Segling” (för motor) till Istanbul

När dagen för avfärd kom, den 10 maj och Kristi Himmelsfärdsdag, var det helt vindstilla på morgonen och inte någon vidare vind heller i väderutsikterna, så vi startade för motor och ställde in oss på att gå för motor en hel del. Efter några timmar var det dags att gå in i sista hamnen i Bulgarien, Tsarevo, för utklarering. Det gick smidigt och efter en god lunch gick vi vidare, för motor och utan vind. Vi höll ganska måttlig fart för att inte riskera att komma fram till Bosporen före soluppgången. Det var en ganska märklig känsla med ett i det närmaste spegelblankt hav. Motorn var emellertid i god form och jag kunde snart sluta att titta oroligt på motortermometern, kylsystemet fungerade förträffligt och jag sände en tacksamhetens tankar till mekanikerna i Sozopol. Det blev middagsdags och vi åt en god middag på havet, som fortfarande var spegelblankt.
IMG_0609
Då och då såg vi hoppande delfiner på avstånd. Autopiloten var på och vi kunde ägna oss åt goda samtal och läsning eftersom nu alla tre ”barnen” hade förklarat att de var onåbara för jobbmejl. Vi delade nu också upp natten i fyra tvåtimmarspass. Det blev en lugn natt, fortfarande för motor eftersom det var fortsatt vindstilla hela natten. Men ändå en magisk stjärnklar natt med Venus och Jupiter vid var sin horisont och Karlavagnen rakt över oss. Båttrafiken var mycket måttlig hela tiden. Jan hade sista passet mellan 4 och 6 men nu hade det mulnat så det gick tyvärr inte att se någon soluppgång. Vid 1/2 7 tiden väckte Jan oss eftersom vi då närmade oss mynningen av Bosporen. Nu hade det äntligen blivit litet vind men nu var det för sent för segling eftersom jag inte vågade segla i det trånga och vältrafikerade Bosporen. Ett bekymmer var också att autopiloten och plottern slutat fungera under efternatten och jag kunde konstatera att batterierna har helt urladdade. Alltså var det nu fel på generatorn eftersom motorn hade varit igång hela tiden. 

En festlig upplevelse var att vi strax utanför Bosporen hade ett helt stim av delfiner omkring oss. Det blev nästan som en avskedshälsning från Svarta Havet eftersom ett annat delfinstim ju hade hälsat oss välkomna när vi var på väg ut i Svarta havet vid Donaudeltat.

IMG_3246
Infarten till Bosporen
Sedan var det härligt att gå genom Bosporen och fram till Istanbul med sina två hängbroar, intensiv färjetrafik och där det var lätt att identifiera de imponerande stora moskéerna (Hagia Sofia och Blå moskén)  och sultanpalatset Topkapi.
IMG_3251
IMG_3253
Efter ytterligare någon timme ut på Marmarasjön medmassor av ankrade lastbåtar var vi så framme vid målet, den stora Ataköy Marina, där vi genast blev anvisade en plats. Framme!
Summary in English: Here I tell about the “sailing without wind” a day and a night on the Black Sea from Sozopol to Istanbul. The sea was totally calm so we had to go by engine all the way. A magic night though with lots of stars above us! Approaching the Bospor early morning we were greeted by a big group of dolphins. Then the magnificent sight of the famous mosques and palace of Istanbul before arriving to Ataköy Marina in the Sea of Marmara i  a suburb of Istanbul.

10 maj: In Sozopol preparing for taking off

I first want to apologize to my American friends that I won´t write my blogs in English this year. It is too hard for me to find the right words and feelings in English and especially now when Joyce isn´t around (she will join me later in Greece). But I will always make a short summary in English at the end of each blog.

Redan 29/4 kom jag till Sozopol för att ta itu med vårrutsningen inför sommarens seglingar. Verkstaden med chefsmekanikern Kasimir Peef hade redan i höstas gjort ett gott jobb med motorn: förutom vinterkonserveringen hade de också rensat kylsystemet och satt in nya batterier så att motorn var fullt funktionsduglig igen. Nu hjälpte de mig också med att installera en anordning för att kunna suga ut toatanken, lagstadgad i Sverige men som mina mekaniker därhemma inte hade lyckats med. Dessutom hjälpte de mig med att installera en plotter, som jag inhandlat i Sverige: Raymarins Dragonfly 7 Pro, min första plotter. Navionics elektroniska sjökort i iPaden, som jag klarat mig bra med i Stockholms skärgård och under flod- och kanalresan hitner kändes alltför sårbar för segling på Medelhavet. Mekanikerna gjorde ett bra jobb, var väldigt justa och trevliga och jag kan verkligen varmt rekommendera denna marina. Bilden visar mekanikergänget när de bjöd mig på små läckra inlagda fiskar och hemgjort vin, Kasimir Peef längst till höger. 

IMG_3224

Båtbotten behövde också befrias från en rejäl påväxning eftersom båten legat i hela vintern. Jag hade först tänkt lyfta upp den och göra det vanliga vårliga bottenbehandlingen. Men lyften var dyra och jag bestämde mig därför att anlita en dykare, som gjorde en ordentlig rengöring för 200 € och sparade mig både pengar och en massa jobb.
IMG_3222
En trevlig syn mötte mig i verkstaden: min välemballerade storsegelbom som stod och väntade på mig. Ni som läst min blogg förra året kanske kommer ihåg den jobbiga historien med storseglebomen, som inte var med i den dyra masttransporten från Travemünde till Wien. Den historien fick ett gott slut sedan jag förhandlat fram en deal med Marina Baltica i Travemünde, som hittat en transport för 200 € och åtog sig att betala hälften. Det var en härlig känsla att packa upp bommen och äntligen få den på plats:
IMG_3223
Så därmed var allt klart för avfärd för den första etappen på 120 sjömil mellan Sozopol och Istanbul, som innebar en dag-och-nattsegling. Och här kommer ett av de stora glädjeämnena för detta båtäventyr: alla mina tre barn, Tora, Jan och David har kommit för att  gasta. Det var vi fyra som började segla tillsammans för 36 år sedan. Vi seglade i flera somrar men nu inte sedan 1987, för 31 år sedan, då barnen börjat flyga ut och fått andra prioriteringar. Bilderna visar välkomstdrinken i båten och sedan en god middag på en av Sozopols alla krogar med havsutsikt. Idag, den 10 maj kl 10 var vi sedan klara för avfärd med kurs mot Istanbul, som var vikingarnas Miklagård en gång i tiden. Nya äventyr väntar, i Odysseus kölvatten: “Natten gick hän och det grydde till dag och de seglade ständigt…”

English summary: Here I have been telling about how my boat has been made ready for this year´s sailing in the Mediterranian with the help of a great team of mechanics at Marina Port Sozopol. And then a peak experience for me: all my three children, Tora, Jan and David has just joined me to be my mates during the first tour from Sozopol to Istanbul.
IMG_3234

IMG_3239