Sista kapitlet av sommarens odyssé: den joniska övärlden till vinterhamn i Preveza

Sista kapitlet på årets seglingsäventyr handlar om den joniska skärgården i västra Grekland. Men först hade Joyce och jag en vecka för oss själva i Patras i väntan på nästa besättning. Patras var väl inte det bästa stället att tillbringa en vecka. Vi hade tänkt hyra en bil för att besöka Olympia och utforska mer av Peleponnesos, men det visade sig vara så dyrt och krångligt att vi gav upp. Vi gjorde en utflykt till Patras berömda vingård Achaia Clauss för vinprovning och inköp av en butelj av deras klassiska söta röda mavrodaphnevin.
IMG_5588 (kopia)
Vi tog också in på hotell en natt för att njuta av luftkonditionering och dusch (hettan på dagarna, 30 – 35° började tära på oss) och för att utforska centrum av stan, där det finaste var utsikten man fick över stan och Patrasviken när man kämpat sig upp för den långa trappan upp till borgen och Gamla Stan med sitt romerska Odeon. Ett oväntat nöje var också flera sång- och dansuppvisningar av barn och vuxna, mest traditionellt grekiskt, på den lilla amfiteatern i hamnen på kvällarna när solen gått ner och de heta dagarna övergått i dessa underbara medelhavsnätter med sin alldeles lagom varma vind. För övrigt tillbringade vi mycket tid med att läsa och vila på någon av alla barer i hamnen med luftkonditionering, som räddade oss från den värsta hettan.
Den 30 juni kom så vår nya besättning i form av barnbarnen, kusinerna  Gustaf (17) och Christoffer (15), som varit med alla år på resan och är väldigt bra kompisar. Vindutsikterna för Joniska havet visade ganska svaga vindar överlag utom första dagen så vi passade på att gå de 46 sjömilen genom Patrasviken  över till den närmaste (och största) ön Kefalonia. Vi fick några timmars fin slörsegling men sedan mojnade vinden och motorn fick göra det mesta jobbet. Redan i Patras såg vi konturerna av vad som kunde vara Kefalonia men jag kunde inte riktigt tro att man kunde se en ö på det avståndet ((hemma i Sverige ser man sällan en ö längre borta än 10 sjömil). Men så var det ändå, naturligtvis beroende på att det högsta berget på ön, Mount Ainos, är hög som våra svenska fjäll, 1628 meter. Så småningom framträdde också den tvåpuckliga Ithakaön, Odysseus ö, som ligger strax öster om Kefalonia. Efter övernattning i Poros på Kefalonias östkust beslöt vi sedan att ta vara på vindarna söder om ön, där havet är öppet ut till Italien, vilket gav oss en härlig segling, först bidevind, sedan halvvind och på slutet slör hela vägen ner till huvudstaden på nästa joniska ö, Zakynthos. Vi hade hört talas om att man där kunde skåda havssköldpaddor i Laganaviken och det lockade också. Vi hyrde bil, körde ner till Lagana, där vi fick vada ut till den förbeställda båtturen.  Båten hade fönster i botten och en kapten som visste sin sak och ganska direkt hittade två havssköldpaddor på bottnen som vi fick se, först genom båtbotten men senare också när de gick upp i ytan för att andas.


Det var en stor upplevelse att se dessa utrotningshotade djur, den s.k. oäkta karettsköldpaddan (Caretta caretta), som använder denna vik för att fortplanta sig. Vart tredje år kommer de hit, lägger och gräver ner sina ägg på sandstranden och när dessa 100-tals ägg efter några sommarmånader kläckts i den varma sanden tar sig ungarna ner till vattnet nattetid, vilket långtifrån alla klarar. Vuxna sköldpaddor väger 100 kg eller mer och är ca 1 m långa. Efter sköldpaddsskådningen körde båten vidare till en rad djupa grottor och mäktiga klippstup, där vi simmade och beskådade fisklivet med cyklop eller från båtbotten.
IMG_4082
Efter det blev det tid för lunch och bad på ön Marathonisi i viken innan det var dags att åka tillbaks till Laganas och vada in till stranden igen.  Båttruren kostade 20 € per person, var väl värt priset och kan rekommenderas. Vi utforskade sedan ön med hyrbilen och var trötta och nöjda när vi kom tillbaks till båten och lagade oss en läcker grekisk sallad. Zakynthos var väl värt ett besök, en bördig ö med mängder av sandstränder och en vildhet genom sitt läge längst ute i havsbandet med fritt vatten ner till Afrika och över till Italien.
Från Zakynthos tog vi oss till Lixouri på västra Kefalonia, där vi sedan flera år talat om att besöka vår goda vän Angela Dellaporta från Palo Alto och som har ett familjeställe nära Lixouri, där hon tillbringar somrarna. Det hade nu blivit den 4 juli så vad kunde passa bättre i tid än att hälsa på en amerikansk vän. Vindarna var svaga, nu även i sundet mellan Zakynthos och Kefalonia så motorn fick göra största delen av jobbet de 35 sjömilen.
IMG_4091
Angela tog emot oss på bryggan och vi bjöd på retsina och tsatsiki på båten innan hon körde oss hem till familjestället, som låg på en höjd en bit in på land med en härlig utsikt över Argostoliviken. Angela har grekiska föräldrar och ägorna har funnits i familjens ägor sedan medeltiden, då en av förfäderna, som deltog i ett av korstågen föredrog att stanna på Kefalonia i stället för att att ta sig hela vägen till Jerusalem. Ett flera hundra år gammalt hus hade funnits på tomten och länge varit fritidshus för familjen men övergivits och förfallit så att tomten var på väg att förloras för familjen.  Det gjorde att Angela bestämt sig för att bygga ett nytt hus i samma stil för familjearvet. Här fick nu Joyce och jag njuta i fulla drag av Angelas gästfrihet i två nätter i gästrummet med engelsk järnsäng och eget badrum (vilken lyx för seglare!) medan killarna valde att bo kvar i båten nere i Lixouri. Andra dagen gjorde vi ett besök på Petani beach, svindlande vacker i en bergsklyfta och avslutade dagen med avskedsmiddag för Angela på en familjekrog med utsikt över solnedgången i havet.
Vi började nu närma oss slutet av resan och hade tre dagar på oss att ta oss hela vägen från Lixouri till Preveza på fastlandet, där jag fått plats för vinterförvaring av båten. Det var fortfarande svaga vindar i den Joniska övärlden så det blev mycket motorgång och jag såg med viss avund på min väderapp Windy hur meltemin nu gav god segelvind i Cykladerna varje dag. Inte minst var det tråkigt att killarna fick så lite segling. Vi hade en natt till i Poros på Kefalonias östkust och gick sedan vidare norrut i sundet mellan Ithaka och Kefalonia. Genom utflykterna till Zakynthos och Lixouri fanns det tyvärr inte tid att besöka Ithaka, som jag mycket sett fram mot. Det är många öar och platser som tävlar om att ha varit Odysseus ö och även på själva Ithaka finns det tävlande teorier om var hans gård skulle ha legat (om han nu verkligen funnits som historisk person, vilket ju också är omtvistat). Det som många anser vara den mest troliga platsen (så också Göran Schildt i ”I Odysseus kövatten”) är Stavros på nordvästra delen av ön med den ganska djupa viken Polis nedanför. Vi gick in i Polis och lade oss på svaj för en bad- och lunchpaus och jag unnade mig nöjet att simma in till stranden för att stå på den mark (se bild) där kanske Odysseus en gång sjösatt sitt skepp på väg till Troja och där Telemachos i de första sångerna av Odysséen (som jag just höll på att läsa för jag vet inte vilken gång i ordningen)  gav sig iväg mot Pylos och Sparta för att efterforska faderns öde.
fullsizeoutput_20f2

IMG_5682

Angela väntade i Fiskardho på Kefalonia för att hämta upp Christoffer, som här skulle mönstra av och köras till flygplatsen. Fiskardho är ett centrum för båtsporten i området så här var det för första gången riktig svårt att hitta båtplats. Vi la till vid en pir men blev snabbt bortkörda av hamnkaptenen, som just skulle ta emot en jättekryssare på den platsen. Det blev tidsnöd så vi fick sätta iland Christoffer snabbt och fick tyvärr ingen tid för avskedsdrink med honom och Angela och fick först långt senare en plats vid en annan pir.
Så hade vi kommit till sista dagen på sommarens segeläventyr, när vi skulle ta oss till vår vinterhamn, Preveza. Det blev igen svaga vindar men ändå så pass att vi såg flera båtar för segel ute än någonsin under dessa två månader, jag räknade till 15 på en gång så detta är tydligen ett mycket populärt område för segling. För oss som skulle avverka 33 sjömil blev det motorgång ända till vi gått igenom den grävda kanalen i träsklandet mellan ön Levkas och fastlandet och kommit ut på öppet hav. Där fick vi en frisk bris från väster som gjorde att vi fick en härlig halvvindssegling hela vägen in till Preveza, en skön avslutning på denna tvåmånadersodyssé.
IMG_4103
Gustaf vid rodret
Vinterplats hade jag fått på Aktio marina på Aktiohalvön mitt emot Preveza. Joyce tog in på hotell medan Gustaf och jag bevittnade hur båten lyftes ur vattnet och ställdes på sin vinterplats snabbt och professionellt. Sedan ägnade vi en dag åt att göra båten iordning för vintern innan det var dags för att ta flyget hem från Prevezas flygplats, som ligger nära marinan. Jag hade bivit ganska trött den sista veckan och både Joyce och jag var ganska plågade av värmen så nu blev det riktigt skönt att komma hem till lägenheten på Reimersholme i Stockholm med massor av härliga upplevelser bakom oss. Själv skall jag nu gå igenom en stålbehandling för prostatacancer och sedan behöver vi besluta om rutten för nästa år (om jag är tillräckligt frisk): skall vi gå vidare som planerat över till Italien och Frankrike eller skall vi återvända till ett av världens bästa segelvatten, Cykladerna och Tolvöarna.
IMG_5703
Avskedsmiddag i Preveza

Summary in English

Here comes the end of my odyssey in Greece this summer, among the Ionian islands to Preveza, where I have now left the boat for the winter. With a new crew, consisting of my grandchildren Gustaf (17) and Christoffer (15) we started from Patras and sailed to Zakynthos, where we visited the fascinating sea-turtles. From there we went to Lixouri on Kefalonia, where we had a lovely two day visit to our friend Angela from Palo Alto. She is of Greek origin and have a great summer home in Lixouri, originating from her forefather Dellaporta who participated in one of the medieval crusades but choose to stay in Kefalonia instead of going all the way to Jerusalem. Angela has built a new house on the old family site where we enjoyed her great hospitality, a king size bed and a bathroom for two days, a great luxury for sailors. On our way to Preveza we passed Stavros on Ithaka, the most probable site of Odysseus´ mansion. Beneath the village is a bay called Polis, where he might have taken his boat to go to the war of Troy.  To honor him (if he indeed has existed as a real person) we cast our anchor in the bay for a lunch break and I swam into the beach to be able to stand on this historical ground (see picture) So we had a lot of good moments in the Ionian sea but unfortunately not much wind for sailing so the engine had to do most of the job. I was looking enviously on the wind forecast of the Cyklades, where the northern wind, meltemin, was blowing steadily. The last day on the open sea between Levkas and Preveza, though, we got a good westerly wind and great final sailing into our goal for this year, Aktio Marina in Preveza. 

15/6 – 24/6 Arkeologiska höjdpunkter, fina hamnar och segling i Korintiska viken

Den 15 juni var det så dags för oss att gå genom Korintkanalen, som lär vara ett av de dyrbaraste kanalbyggena, byggt av fransmän och greker och färdigställd 1893. Det var också ett ganska dyrt nöje, 145 € för min lilla segelbåt. Det var en mäktig syn att gå genom den 5,5 km långa kanalen med de höga sprängda klippsidorna, 80 m som högst. Vi gick i konvoj med några andra segelbåtar och jag blev uppmanad på VHF av kanalvakten att hålla maxfart. Det gällde att hålla trafiken igång…
64597075_2293729427557318_252143124627849216_n
64753474_891086451284075_6747279710893375488_n

Det gick sedan lätt att hitta plats långsides i Korints kommunala hamn för fritidsbåtar. Här stannade vi en dag extra för att med hyrbil utforska Peleponnesos antika sevärdheter.  En av höjdpunkterna var Epidauros´ välbevarade amfiteater med plats för 14000 åskådare och som fortfarande används för att framföra antika dramer. Jag kunde inte låta bli att ställa mig där på scenens mittpunkt med sin berömda akustik och sjunga Teodorakis´ ”En sång om frihet” och inhöstade en hel del applåder från de talrika besökarna.
IMG_3999
(Video kommer senare)
Sevärda var också ruinerna i Epidauros av en stor antik kurort, där man bedrev vatten- och drömterapi kring ett tempel, ägnat åt läkekonstens gud, Asklepios. Efter lunch- och badpaus i det charmiga Navplion åkte vi så till Mykene, Agamemnons borg och centrum för den mykenska kulturen. Välbevarad är den berömda ingången till borgen, Lejonporten medan det övriga mest var stenhögar. Man det var en stor upplevelse att, som man kunde tänka sig Agamemnon för 2700 år sedan, däruppifrån se ut över sitt rike, den stora slätten, som sträckte sig ända ner till en vik av Saroniska bukten, extra dramatiskt genom en åskfront som skickade blixtar över de omgivande bergen. Men däruppe vid borgen var det helt tyst utom några enstaka getbjällror och åskmuller då och då i fjärran.
IMG_5491
(Bild av Lejonporten kommer senare)
De följande dagarna var det helt vindstilla på Korintiska viken så vi fick gå vidare västerut för motor, till Kiato, Andikira och Galaxidhi, alla med trevliga hamnar. En underbar upplevelse fick vi när ett stort stim av delfiner dök upp, lekte kring båten och lät sig fångas på video:


Vi gick  vidare till Itea, som hade en enorm hamn som var helt övergiven, förmodligen ett av dessa många tecken vi mött på den grekiska ekonomiska krisen. Från Itea tog vi bussen upp till Delphi och ägnade en dag åt den svindlande utsikten över dalen, med dess imponerande antika ruiner av tempel, amfiteater, stadion och den kastaliska källan, där det gick bra att fylla sin vattenflaska med det magiska vattnet.

IMG_4017
Joyce vid Apollotemplet
IMG_4022
Delphis stationIMG_4025
Sofia, Joyce, Tora och Anders
I Itea var det igen dags för gastbyte, då Anders mönstrade av och reste för att hälsa på goda vänner på Antiparos medan min dotter Tora och dotterdotter Sofia mönstrade på. Jag var orolig för att det skulle bli en tråkig transportsträcka för motor för dem genom resten av Korintiska viken men så blev det inte. Redan första dagen, vår midsommarafton, kom det god västlig vind så att vi fick en härlig segling på kryss. Natthamnen på ön Trizona blev också en höjdare, dels för att hotellet vid hamnen erbjöd välbehövlig dusch och tvätt av kläder, dels också för att den lilla fiskehamnen i viken intill var charmig med barer och en fiskrestaurang, där vi åt läckra grillade fiskar.
IMG_4030
Dagen därpå var det vindstilla igen så vi gick för motor till Navpaktos, vars hamn nog var den mest intressanta på hela resan, en cirkelrund hamn, byggd av venezianarna på 1400-talet med befästningsmurar mot havet och en hamngata full av barer och restauranger. Den blev heller inte sämre av att den hade en fin sandstrand alldeles intill med gratis solstolar, där Joyce tog sitt första medelhavsbad för året.
IMG_4035
Kvällen firade vi midsommar med sill och nubbe som tjejerna haft med sig hemifrån och runt omkring fylldes hamnen av lokalbefolkningen som firade lördagskväll på barer och restauranger.

IMG_4042
Panoramabild av Navpaktos´ hamn
Vi trivdes så bra i Navpaktos att vi stannade en extra dag där. Vi vandrade upp till den medeltida borgen och fick en fin utsikt över det trånga sundet mellan Korintviken och Patrasviken, där man byggt en ny bro. Det var tydligt att man från Navpaktos, som tidigare hette Lepanto, kunde behärska infarten till Korintiska viken. Här ägde slaget vid Lepanto rum 1571, då en västerländsk koalition besegrade den turkiska flottan mycket genom att för första gången i ett sjöslag använda grova kanoner och därmed väsentligt bidrog till att hejda det osmanska rikets expansion västerut.  Eftersom det blåste upp på eftermiddagen tog vi också en några timmars härlig segeltur ute på fjärden där slaget ägt rum med damerna vid rodret:
IMG_4051
Vi fick också en dags fin segling under bron till Patras, där vi la till vid marinan. Mu mönstrade Tora och Sofia av medan Joyce och jag skulle vänta en vecka på nästa besättning for fortsatta äventyr i den joniska övärlden.
IMG_4054

Summary in English
On June 15th we passed the Corinth Canal, an impressing piece of engineering, which opened 1893 and had walls of cliff 250 feet high. The following days we spent in the Gulf of Corinth, exploring the great archeological sights of Epidauros, Mykene and Delphi. As there was no wind we went by motor och had a wonderful experience of a huge crowd of dolphins, which I managed to catch on video. In Itea my daughter Tora and granddaughter Sofia joined us and from there we were happy to get some good winds for sailing. We also found two very attractive harbours, in Trizona and Navpaktos (earlier called Lepanto and where the big naval battle of Lepanto 1571 took place), celebrating our midsummer and remembering the great midsummer we had last year with the whole clan. We then sailed through the impressing new bridge between Rhion and Antirhion, connecting Peloponnesos with the mainland. We tied up at the marina of Patras, where Tora and Sofia went home and Joyce and me are waining for a new crew for new adventures among the Ionian ilands.

För motor genom Saroniska viken med ny besättning

Min kära båt låg och väntade på Olympic Marina i Lavrion när jag efter nio dagar hemma i Sverige anlände med hustrun Joyce och vännen Anders för fortsatta båtäventyr. Marinan var ett säkert ställe att förvara båten men väldigt trist så vi flyttade över till Lavrions hamn. Det var en kort bit för motor men nu fick vi uppleva att den där berömda nordanvinden Meltemin med höga vågor så vi var ganska våta när vi kom fram. I Lavrions hamn låg vi sedan i två dagar för att proviantera och för att besättningen skulle hinna acklimatisera sig till båtlivet. Som en första kort dagsetapp gick vi sedan till Kap Sunion och eftersom det nu var svaga vindar gick det bra att ankra i viken nedanför. Tillsammans med Anders sjösatte jag jollen, rodde in till stranden och vandrade upp till templet medan Joyce var kvar och vaktade båten. Templet och utsikten där uppifrån var en mäktig syn, på bilderna Anders och jag vid templet och min lilla båt där nere för ankar.
IMG_3984
IMG_3977
Ute i Kykladerna blåste nu meltemin men i Saroniska bukten mellan Attika och Peleponnesos var det svaga vindar så vi fick gå för motor hela vägen till ön Aigina, en ganska stor ö mitt i bukten mellan Pireus och Peleponnesos, där vi hittade ankarplats vid kajen inne i Aigina stad. Stan var trevlig med massor av restauranger längs kajen och vi där hittade vi en restaurang med två äldre herrar som spelade och sjöng buzukimusik. De var riktigt goda musiker som framgår av videon och som vi njöt av i fulla drag, inte minst Anders, som till sin egen stora förvåning kom ihåg en hel del grekiska texter som han lärt sig i sin ungdom på 60-talet. Så småningom blev det också grekisk dans, som vanligt mest solodans men också gruppdans, och jag var nu så inspirerad av musiken att jag dansade med, som framgår av nästa video. Vi tillbringade två kvällar på restaurangen och åt goda kretensiska specialiteter.

På Aigina hyrde vi bil för att utforska ön och var framför allt imponerade av det mycket välbevarade Aphaiatemplet från 400-talet f. Kr, här med Joyce i förgrunden.
IMG_3990
För övrigt njöt vi mest av sköna bad och vacker natur på denna historiska ö, som var först med att hissa grekiska flaggan efter frigörelsen från turkarna 1830.

När vi kom hem från utflykten väntade oss en obehaglig överraskning: vår ankarlina hade gått av, ankaret låg på bottnen med kapad lina och den gamle kaptenen på en grekisk segelbåt som vi nu fått som ny granne hade förtöjt vår akter vid sin båt med det som var kvar av ankarlinan. Vår granne, som inte var så bra på engelska, kunde inte förklara hur det gått till och menade att min lina  ”troligen blivit avklippt av en propeller” och att jag borde ha en kedja som ankarlina. Jag tänkte att det nog var hans egen propeller… Jag gick till hamnkontoret och fick där hjälp att få kontakt med en dykare, som lovade att komma nästa morgon och bärga ankare för 150 € . Men eftersom det var kav lugnt nästa morgon och därmed mycket god sikt ner till bottnen rodde jag ut i jollen med min långa båtshake, fick snart syn på min avklippta ankarlina och kunde efter en halvtimmes fiskande få upp linan och ankaret i jollen. Triumf och en god timpenning för det jobbet: 150 € på en halvtimme.
64322195_349823365730370_684062112703578112_n
Efter det gav vi oss iväg på kurs mot Korintkanalen för nästa etapp på resan.

Summary in English: 
After 9 days in Sweden I came back to Lavrion with a new crew: my wife Joyce and my friend Anders. We anchored in the bay at Cape Sunion, Anders and me rowed ashore in my dinghy and claimed up to the mighty temple while Joyce stayed in the boat far below. From there we went to the island of Aigina, where we rented a car to explore this beautiful island and visited the very well preserved temple of Aphaia. The evenings we spent on a restaurant with very good buzuki music and greek dancing, which I happily joined. When we came back from our cartrip an unpleasant surprise: our anchor line was cut and the anchor lost on the bottom of the harbor. I managed to get contact with a diver, who promised to come next morning to pacha up the anchor for a fee of 150 €. The next morning there was no wind and a very clear sight to the bottom so I took the dinghy and my long boat hook, managed to see my anchor line on the bottom and after some fishing get it up with the boat hook and with it the anchor. Triumph and 150 € saved!! Then we took off toward the Corinth canal for the next phase of our boat trip.

Genom Kykladerna

Från vulkanön Nisyros gick vi på grund av svag vind mest för motor till Astipalia, där vi fick sista platsen i hamnen (ibland är det en poäng att ha en liten båt). Vi vandrade upp till den imponerande borgen, där det bott 4000 människor när stan var ansatt av pirater och där de förstås hade en mäktig utsikt:
IMG_3910
Nästa dag hade vi en dryg dagsetapp på 50 sjömil till Santorini, som jag hört talas om så mycket och därför gärna ville ha med på rutten. Där skulle också ett gastbyte ske så det var viktigt att komma dit i tid. Det är alltid vanskligt att ha en tid och plats att passa så att man inte kan segla med vindarna och vi hade verkligen otur med vinden. För första gången på denna tur var det en stadig vind på 7-9 sekundmeter, underbart för segling utom att den var västlig och rakt emot vår kurs. Vi gjorde en del bidevindsegling till en början men fick sedan gå för motor mot vinden och ganska höga vågor för att ha chans att hinna fram innan det blev mörkt. Tolv timmar hade vi att göra innan vi ganska trötta var framme vid Santorini. Där planerade vi att ligga vid den enda marinan, Vlychada, på sydkusten men det var lättare sagt än gjort. Infarten var till stora delar igenslammad och inte förrän vi fått VHF-kontakt med någon i hamnen och fått anvisningar att gå strax höger om mitten av inloppet kunde vi komma igenom utan att köra fast i sanden. Därinne var det fullt, hamnkaptenen var inte tillgänglig och vi fick hjälp att lägga oss utanför fyra andra båtar över natten på en plats som egentligen tillhörde en fiskebåt. När vi sedan sent nästa förmiddag äntligen fick kontakt med hamnkaptenen fick vi ett enda mycket bestämt budskap: gå härifrån, det finns ingen plats här!! Hamnen är fylld av fiskebåtar och stora chartrade katamaraner, som tar stora turistlass till den berömda kalderan. Vi gick då och lade oss på svaj utanför Kamari, en beach på den östra kusten, där det var gott lä eftersom den västliga vinden höll i sig. Vi fann en fin plats där under en imponerande klippa och nära stranden med svart vulkanisk sand och därför fick vi nu god användning av jollen, som dittills hade ledat på däck, för att ta oss in i land och tillbaks. Efter en vilodag med härliga bad och god middag på en av de många strandrestaurangerna kom dagen för gastbytet: Johan skulle ta flyget hem från Santorini och Mårten, min brorson, skulle komma med färjan från Aten. Vi hyrde därför en bil, åkte till huvudstaden Fira och åt lunch på en av alla de restauranger som ligger över stupet av den höga klippan, som störtar rakt ner i den s.k. kalderan, en verkligt hisnande upplevelse:
Fira_at_Santorini_(from_north)
Santorinis har en fascinerande geologisk och kulturell historia. En kaldera är enligt Wikipedia ”en stor kittelformad fördjupning i jordskorpan som skapas då en vulkan med en flera kilometer stor diameter kollapsar. När magmakammaren under vulkanen töms kan ’taket’ sjunka in och skapa en stor rund struktur som liknar en kittel.” Det är därför Santorini är formad som en nymåne, som omgärdar kalderan. I mitten av denna kaldera är havsdjupet 300 m, inte så gynnsamt för ankring… På Santorini bildades kalderan omkring 1600 f.Kr i ett enormt vulkanutbrott, som följdes av en jättetsunami och som antas ha utplånat den då blomstrande minoiska kulturen inte bara på Santorini utan också på Kreta, 60 sjömil söderut. Man tror att detta kan vara bakgrunden till Platons berättelse om den sjunkna ön Atlantis. Troligen var sedan Santorini obebott fram till 800-talet f. Kr., då doriska greker koloniserade ön som då och ibland även idag kallades Thera efter namnet på deras ledare. Namnet Santorini fick ön på medeltiden, när den tillhörde republiken Venedig som en hyllning till helgonet Irene. 

Under vår lunch ovanför kalderan anlände också Mårten med färjan och vi ägnade sedan några timmar åt sightseeing i Fira och fick verkligen i trängseln uppleva att Santorini är ett av Greklands populäraste turistmål. Sedan var det dags att köra Johan till flygplatsen och ta farväl av honom. Efter gjorde vi också ett besök på den lilla staden Oia på norra spetsen som till stora delar förstördes vid en stor jordbävning 1956 och nu är mycket smakfullt återuppbyggd:
IMG_3921
Kvällen medförde ett riktigt skrämskott. Vi märkte att belysningen på båten var ganska svag när vi kom ombord och till min förskräckelse kunde jag konstatera att batterierna var ganska urladdade. Dessvärre var även startbatteriet urladdat (nere på 8 V) så det gick inte heller att starta motorn för att ladda batterierna med generatorn. Detta har aldrig hänt mig förut och jag kunde inte räkna ut varför detta hade hänt. Hjärnan började förstås arbeta på lösningar men framför allt stängde jag nu av den största stömtjuven, kylskåpet, jag satte inte heller på någon lanterna över natten och riktade solcellerna mot soluppgången. Vilken lättnad sedan på morgonen att batterierna återhämtat sig och det gick att starta motorn! Detta måste jag få förklarat av någon elkunnig person.

Så var det då efter tre dagar på Santorini dags att lätta ankar och segla vidare genom Kykladerna. Vi fick goda vindar i flera dagar och hade härliga seglingar, som försatte Mårten i extas när han satt på fördäck och sjöng. Vid ett tillfälle kom två ovanligt stora delfiner och simmade och hoppade vid båten och vi var säkra på att de lockats av Mårtens sång, här på videon Evert Taubes ”Vals på Mysingen”, en av de bästa sånger om segling som finns:


Vi besökte och övernattade på öarna Ios, Paros, Kythnos och Kea. På Kythnos låg vi i hamnen Loutra på östsidan, där vi fick vara med om ännu ett vulkaniskt fenomen. Där fanns två varma källor med kokande vatten från jordens innanmäte, som man lett i kanaler ut till en liten stenomgärdad bassäng vid beachen där man kunde ta sig ett varmbad så hett att man fick gå i försiktigt för att inte bränna sig. Bilden visar beachen i Loutra med varmvattenbassängen till vänster:
IMG_3934
På Kea hade vi en magiskt vacker kväll uppe i huvudstaden Iolida. Som på så många av öarna låg huvudorten (av säkerhetsskäl?) här högt uppe på ett berg en bit från havet. Vandringen och klättringen genom staden kändes för mig som att gå omkring i en enorm skulptur. Vi vandrade också vidare till Keas berömda skrattande lejon, en imponerande tre meter lång skulptur från 600-talet f. Kr., uthuggen direkt i klippan.
lion_of_kea_chora
Middag åt vi sedan på en restaurang med utsikt över grekiska fastlandet, ön Evia och en magnifik solnedgång. Jag smörjde kråset med get i citronsås, en grekiska läckerhet, som jag just upptäckt, som görs som långkok i tre timmar så att köttet smälter i munnen och inte helt olikt vårt dillkött när det är som bäst. 

Sista dagen på denna del av seglingen gick från Kea via Kap Sunion till Lavrion, där jag bokat en båtplats under nio dagar för att ta en paus och åka hem till Sverige och fira ett av mina barnbarns studentexamen.  Här mönstrade gastarna av, Clara efter tre veckor, Mårten efter en vecka.

Hjalmar Gullbergs underbara dikt ”Vid Kap Sunion”,  läste vi högt när vi seglade förbi:

Detta är havet, ungdomskällan, 
Venus’ vagga och Sapfos grav.
Spegelblankare såg du sällan 
Medelhavet, havens hav.

Lyft som en lyra mot arkipelagen skimrar Poseidontemplets ruin.
Pelarraden, solskenstvagen, spelar den eviga havsmelodin.

Seglande gäst på förbifärden, lyssna till marmorlyrans musik! 
Full av ruiner finner du världen. Ingen i skönhet är denna lik

Ej mer jublas det här och klagas inför havsgudens altarbord.
Nio pelare blott är hans sagas ännu bevarade minnesord.

Måtte det verk du i människors vimmel skapar från morgon till aftonglöd,
stå som en lyra mot tidens himmel, sedan du själv och din gud är död
IMG_3950
Summary in English:
From Nisyros we went via Astipalia to Santorini, the volcanic island I was very eager to visit and where we were going to change mates. From Astipalia to Santorini was 50 nautic miles, we were unlucky to have pretty strong wind against us so it was a long, tough day on the boat, mainly by engine against pretty high waves. Santorini is one of the most popular goals for tourists in Greece, there was no place for us in the only marina so we anchored outside the nice beach Kamari on the east coast. We got now good use of my dinghy to get ashore and back. We rented a car, picked up my nephew Mårten who came by ferry from Pireus and drove Johan to the airport. In the capital Fira we enjoyed the stunning view of the caldera, having lunch in one of the restaurants hanging over the cliff.
From Santorini we had some days of great sailing to Ios, Paros, Kythnos and Kea. On the video you can hear how Mårten is singing in ecstasy a great Swedish song about sailing. There came two big dolphins jumping by the boat and we were sure that they came to show there appreciation of his singing. From Kea, where we visited its famous smiling lion, we sailed to Cape Sunion with its impressive Poseidon temple. From there we went to a marina in Lavrion on the mainland and left the boat there for a nine day break, when I was going home to Sweden to celebrate my granddaughter Agnes´s graduation.

Härlig segling bland Tolvöarna, gastbyte och nytt kylskåp.

Från Patmos seglade vi över till östra sidan av Leros, hade ett möte med delfiner på vägen, alltid lika trevligt, och fann en fin plats vid piren i den lugna och vackra hamnen Pandeli med beach och restauranger, vackert belägen under den imposanta korsriddarborgen och på promenadavstånd från öns huvudort, Platanos. Här stannade vi en dag extra, hyrde bil och åkte runt på ön och även ända upp på den slingrande vägen upp till borgen, som var ganska väl bibehållen. Här började jag prata med en grekisk man som visade sig vara stans bibliotekarie och som gav oss en lång hyperintressant föreläsning om borgens historia. Han berättade också om något som jag länge undrat: hur det gick till när italienarna erövrade Tolvöarna från turkarna 1912 och som de sedan härskande över fram till 1947. Italien var i själva verket ute för att skaffa tig en koloni i Libyen (troligen på grund av olja) och la en flottstyrka utanför Tolvöarna för att blockera turkarna från att ingripa. När sedan turkarna inte visade några tecken på att intervenera bestämde sig Italienarna för att besätta Tolvöarna när de ändå var där och som turkarna lämnade över utan strid.

IMG_3876

Ovan: Korsriddarborgen och gamla väderkvarnar på Leros

Nedan: Vidunderlig utsikt från korsriddarborgen

IMG_3875

Från Leros hade vi en fin segling över till den bergiga grannön Kalymnos, bergsklättrarnas och svampfiskarnas paradis. Det var lördagskväll och när vi på hemväg från middagskrogen och hörde bouzukimusik från en restaurang gick vi dit och fann att det var en privat fest som pågick, ett dopkalas med släkt och vänner. Det var ett tremannaband med en utmärkt sångare, en virituos buzukispelare och en synt som mest fungerade som trumset. När vi stått utanför och lyssnat en stund kom en av de äldre männen, bjöd in oss och frågade vad vi ville ha att dricka. Där fanns några lediga stolar nära orkestern och där satt vi sedan, jag och Clara, och njöt av en strålande konsert med rebetikomusik där många sjöng med i dessa älskade sånger och många, både män och kvinnor gick upp och dansade, oftast solo och ivrigt påhejade av  de andra. Vi satt där i flera timmar och blev bjudna på mer dricka och doptårta och kände oss som hedersgäster och jag blev verkligen starkt berörd av denna underbara uttrycksfulla musik. Jag tror klockan blev 2 innan vi kom i säng.

När jag klarar tekniken kommer här en video från festen

Från Kalymnos seglade vi över till hamnen på Kos, där vi låg i två dagar för att sköta om viktiga praktikaliteter: Lennart mönstrade av för att sköta om sitt ryggskott, här med en avskedsskål:

IMG_3885

Mitt äldsta barnbarn Johan som varit min mesta gast genom åren kom med båt från Aten och mönstrade på, och ett nytt kylskåp kom levererat med färja från Samos. Jag fick tag på en riktigt duktig kylskåpsspecialist, som snabbt kunde konstatera att felet var att det fanns för lite kylvätska. Den måste ha läckt ut och egentligen hade det inte alls behövts något nytt kylskåp. Han fyllde systemet med kylvätska, lagade den troliga läckan och sedan var det klart, och det blev ett stort hål i min plånbok, ett nytt kylskåp i reserv men framför allt äntligen ett fungerande kylskåp.

Det var på Kos som Hippokrates, läkekonstens fader, verkade och här står en av hans adepter vid “Hippokrates platan” på Kos, under vilken han själv skall ha stått och undervisat:

IMG_3882

Från Kos gick vi över till vulkanön Nisyros, där vi stannade en dag och hyrde bil för att utforska ön och IMG_3900beskåda jordens innanmäte. Vulkanen hade sitt sista utbrott för 20000 år sedan men långt därnere finns ett glödande magmablock som bildar s.k. hydrotermiska eruptioner, den senaste för 100 år sedan medan den största  bildat en 300 m vid krater, som man kunde gå ner i. Uppifrån märktes den vulkaniska aktiviteten bara som ett påtagligt svavelos men där nere (dit man enligt ett stort anslag bara kunde gå på egen risk) såg man röken välla ut från större och mindre hål, en del av dem med en krans av svavelkristaller kring öppningen (se bild ovan) och som spyr ut 68 ton koldioxid om dagen. En ganska kuslig känsla för mig och Johan därnere i den stillastående middagshettan . Här står Johan i kratern och funderar över vad de som tror på helvetet tänker om vulkaner.

IMG_3905

Därmed var vi färdiga att lämna Tolvöarna och sätta kurs västerut mot Santorini i Cykladerna vilket innebar en rad jobbiga oväntade äventyr som jag kommer att berätta om i nästa blogg. Visst bjuder seglarlivet alltid på problem men segling i denna härliga grekiska skärgård är svåröverträffad: nya spännande och vackra öar alltid på en dagsetapp avstånd, skön värme i luften och i vattnet, god mat, mängder av goda hamnar och vänliga greker.Mina förväntningar på detta är överträffade med råge och ger mig starka lyckokänslor.

Summary in English

I have computer problems right now so this will be a short summary. We have had great sailing, visiting Leros with its impressing cruisaders castle, Kalymnos where we becomes guests at a private party with gorgeous buzuki music, Kos were I got a new fridge, changed crew from Lennart to my grandchild Johan and got a picture of me under Hippokrates’ tree and from there to the volcanic Island of Nisyros. Sailing here in Greece is a pleasure beyond all my expectations!!

Sailing again!!

Efter en mödosam vinter med två oväntade cancerdiagnoser, som behövde utredas och behandlas hemma i Sverige, var det nu äntligen dags för årets Greklandssegling. Efter ett besök hos min goda vän Anna i Aten tog jag flyget till Samos den 7/5, där Joy låg och väntade, bottenmålad och fin, på Roussakis marina i Vathy och där Lennart, min gast de första veckorna, redan var på plats. Planen för sommaren är att segla genom Tolvöarna och Cykladerna och vidare över till Joniska havet för vinteruppläggning där och med gastar som vanligt inplanerade hela vägen. Under vintern hade varvet gjort en massa jobb på båten, installerat en ny spis, ny lucka till förpiken och nya solceller, bytt defekta bränslepumpar, gjort ren dieseltanken, lagat segel m.m. Ganska kostsamt men välgjort. Det enda bekymret var nu att kylskåpet (nytt för tre år sedan) inte gick att få igång trots idoga försök av elektrikern. Eftersom det blir svårt att klara sig utan kylskåp i den grekiska sommarhettan var det blev bara att svälja förtreten och beställa ett nytt. Leveransen skulle ta minst en vecka, varför vi gjorde upp att den skulle levereras till Leros, så att vi kunde komma iväg på den planerade rutten söderut från Samos.   Efter att vi fått seglen på plats och provianterat var det så dags för sjösättning, den 9/5:
IMG_3838
Vilken härlig känsla att kasta loss igen i denna underbara grekiska skärgård (märk den nya svenska flaggan som jag fått av barnbarnen i 80-årspresent eftersom den gamla börjat se mera finsk ut).
IMG_3842
Vi gick första dagen över till Pythagorio, mest för motor och med ett nytt bekymmer: motorn blev överhettad om jag körde den mer än 1200 varv/min, en obehaglig påminnelse om alla besvär med kylsystemet under tidigare flod- och kanalfärd. Pythagorio var ett kärt återseende från förra året. Därifrån vidare söderut (och nu fungerade kylsystemet bättre, det hade väl bara igångsättningssvårigheter) till också av mig från förra året välkända idylliska Agathonisi och Lakki på Leros, där jag avtalade med marinan om montering av kylskåpet. Dit kom också min nästa gast, Clara som var med och seglade i Turkiet förra året, och det var extra välkommet eftersom Lennart hade fått ett ganska besvärligt ryggskott och behövde ta det lugnt. Från Leros seglade vi över till Patmos, där gastarna gärna ville se det berömda klostret. Här stannade vi en dag extra, hyrde bil och tog en tur runt hela denna underbart vackra ö och där jag fick två härliga bad med simtur, säkert 18° i vattnet.
IMG_3856
Höjdpunkten på denna tur var det lilla kapellet Profiti Illia, högst uppe på den högsta toppen med en helt vidunderlig utsikt 360° över en stor del av skärgården. På kvällen gick vi på en krog som jag spanat in där de serverade get i tomatsås, en rätt som jag fått rekommenderad som en stor läckerhet. Och vi blev inte besvikna, det var kött som smälte i munnen (hade kokat i tre timmar) med en fyllig köttarom utan någon särskild getsmak.
IMG_3855
Summary in english
After a heavy winter with two unexpected cancer-diagnoses, which had to be investigated and treated in Sweden, it was at last time for the sailing of this year in the wonderful greek archipelago. My sailboat Joy waited for me at the Roussaki marina on Samos, well taken care of and with a lot of new equipment and there was also my mate the first weeks, Lennart. What a great feeling to be out on the sea again! We had good sailing to Pythagorio, Agathonisi and Lakki on Leros, where they promised to help me install the fridge when it would arrive. Waiting for that we sailed to Patmos, where we rented a car and drove around this beautiful island with stunning views. The top experience was the little chapel Profiti Illia on the highest point of the island with a stunning 360° view of the island and surrounding islands far away.

25/6 – 6/7: Segling bland Tolvöarna. Båtupptagning i Vathy, Samos. Vi ses igen nästa år!

Så var det då dags för den sista seglingen på denna säsong, en nio dagars segling bland Tolvöarna, till Agathonisi, Arki, Patmos, Leros, Lipsi och tillbaks till Samos. Besättningen var nu Joyce, min fru, och mina två erfarnaste barnbarnsgastar, Johan och Gustaf.
IMG_3594
Min nya besättning inför avfärd från Pythagorion
Joyce fick en dålig start då hon trots sitt sjösjukeplåster blev ordentligt sjösjuk första dagen, då det blåste upp och blev ordentligt gungigt. Men hon hämtade sig och har klarat det obekväma båtlivet riktigt bra, men som förut trivts bäst när vi har lagt till i en marina och tagit ett glas gott vitt vin i sittbrunnen till grekiska förrätter i form av dolmas, tsatsiki, oliver och fetaost. Vindarna var mest sydliga så den starka nordliga meltemin har inte fått överhanden ännu. I Patmos stannade vi en dag extra och åkte upp till det berömda Johannesklostret högst uppe på klippan, vackert och med ett intressant museum men det bästa var ändå den utsikten över ön, huvudorten Scala med marinan och havet på både öst- och västsidan, helt andlöst betagande.
IMG_3610
Vi fick också många goda seglingar, som jag kunde njuta av särskilt mycket eftersom mina duktiga gastar gjorde det mesta jobbet och jag kunde sitta vid rodret och ge order (och ofta behövdes inte heller några order eftersom det är gastar som tänker själva).
IMG_3638
När vi återvände till Pythagorion på Samos hade jag en alldeles tydlig känsla av hemmavatten eftersom det nu varit min bas under flera veckor. Vi tog också en extra dag där, då vi hyrde bil och gjorde en rundtur runt Samos på slingrande bergsvägar med bländande medelhavsutsikter och ett skönt bad vid Kampos på sydkusten, nära Marathakampos, där jag legat med båten några veckor tidigare.
IMG_3636
Pythagoras-statyn i Pythagorion

När vi gick över från Pythagorion till Vathi, huvudstaden på Samos,  blåste meltemin ganska rejält med motvind och motorgång både på syd- ost- och nordsidan innan vi kunde segla in i den djupa Vathy-viken till Roussakis marina, där jag skulle lägga båten för vintern. Båtupptagningen skedde nästa dag, mycket smidigt på en trailor med chefen Andreas Roussakis vid spakarna..


Besättningen kom iväg till sitt plan hem till Stockholm utan problem och jag hade några dagar till för att få allting iordning inför vintern och beställa de jobb som behövde göras av marinan. Jag var fortsatt mycket imponerad av marinans professionalitet och mycket nöjd med mitt val. Så där liggen nu min Joy i goda händer och väntar på mig för nya äventyr i Odysseus kölvatten nästa år.
IMG_3644

Summary in English: A nine day-sailong among the Dodekanese Islands finished the season. My crew was now my wife Joyce and my two most experienced grandchildren- sailors, Johan and Gustaf. We got some very good sailing, to Agathonisi, Arki, Patmos, Leros, Lipsi and back to Samos, which I could enjoy immensely, sitting by the rudder and giving orders while my good crew did all the hard work. We took a day extra at Patmos and went up to the famous monastry of St. John with its breath-taking view of the island. Back in Pythagorion we also took a day extra, rented a car and made a trip around Samos with winding mountain-roads and dazzling views. Then it was time to go to Vathi and the Roussakis Marina and leave the boat there in good professional hands. There it will be fixed and trimmed and waiting for me to come next year to explore much more of this wonderful Greek Archipelago.