Vackra och slussrika Lorraine

Toul den 20 augusti
Sedan en vecka pågår nu sista etappen av det långa kanaläventyret. Joyce började längta efter den större komforten hemma i Stockholm och reste hem från Vitry-le-Francois tillsammans med Gunnar.

IMG_2154
Hon hade dock hållit ut med båtlivet i två månader och blev de sista veckorna i Paris och Champagne riktigt förtjust i detta speciella sätt att resa.

IMG_2155

Efter några dagar mönstrade sedan min gode vän Anders på som gast för resten av båtturen. Vi har seglat tillsammans förut och gick också Göta kanal tillsammans i min Maxi 77:a för 16 år sedan.

IMG_2164

Under en vecka har vi nu avverkat inte mindre än 94 slussar på Canal de la Marne au Rhin. Kanalen förde oss upp genom det vackra kuperade Lorrainelandskapet till en högsta punkt vid Mauvagetunneln, en fem km lång tunnel rakt genom berget. Förutom staden Bar-le-Duc med en en vacker medeltida stadskärna högt uppe på en kulle var det mest i små lantliga tysta byar som vi fann våra natthamnar. Kanalen var i ganska dåligt skick, full av sjöväxter som fastnade i rodret och propellern och satte igen kylvattenintaget, vilket gjorde att jag flera gånger fick ta på mig cyklopen och dyka ner och rensa bort skräpet.

IMG_2168

Slussmaskineriet i de automatiska slussarna har också hakat upp sig ibland men slusspersonal har alltid kommit ganska snabbt och löst problemet. Motorn har fungerat bra hela tiden utom en het dag när den blev överhettad och vi fick förtöja oss vid kanalkanten vid mitt medförda spett och låta den svalna. Jag var rädd för att det var något allvarligt fel, ringde min mekaniker i Stockholm för att få råd och slusspersonalen för att meddela mitt dilemma. När jag rensat kylvattenintaget och motorn svalnat gick det dock att utan problem ta sig till nästa gästhamn och sedan dess har motorn fungerat utmärkt. Vi har nu klättrat ner till Meusedalen och gått in på Canal de la Meuse, som vi lämnade för en månad sedan när vi skulle ta den långa omvägen till Paris. Här är vi nu i staden Toul, som är mycket charmig med en medeltida stadskärna omgiven av en ringmur och med två magnifika katedraler. Här blir vi kvar en dag innan vi ger oss iväg på den sista etappen via Nancy och de sista 17 slussarna på resan innan vi är framme vid vinterhamnen i Lagarde.

Toul, August 20th
In Vitry-le-Francois, Champagne, Joyce left for Sweden together with Gunnar as she after having bravely endured two strenuous months of boat-life was longing for the comfort at home in Stockholm. To Vitry came then my old friend Anders to join me for the rest of the trip. The last week we have made no less than 94 lock as the Canal de la Marne au Rhin has taken us up through the hilly and very beautiful Lorraine landscape. On the top there was a 3 mile long tunnel, the Mauvage tunnel, which took us through the mountain over to the other side, where we climbed down to the Meuse valley, which we left a month earlier on our long detour to Paris and Champagne. The canals were in bad shape with lots of water plants, which got stuck in the propeller and the rudder, which I several times had to dive down with my cyclope to rinse (se picture). There was also an incident when the engine got overheated, which was very worrisome but was solved by antother diving to rinse the inlet of the coolingsystem. Now we have come to Toul, a charming medeival town, where we stay an extra day before the last 17 locks of the trip, via Nancy to our winter harbour in Lagarde.

Au revoir, Paris, salut Champagne!

Dormans den 6 augusti. Vi har nu lämnat Paris, där vi tillsammans med barnbarnen Agnes och Christoffer hade en härlig vecka (se avskedsbild)

IMG_2104

Vi avverkade alla de störta sevärdheterna, som jag inte skall trötta mina bloggläsare med. Det speciella med detta Parisbesök var dock att som bas ha egen båt mitt i Paris i denna mycket välordnade gästhamn, Port de l´Arsenal (se bild med Place de la Bastille i bakgrunden, kanske kan ni också identifiera Joy där).

IMG_2057

Smolk i glädjebägaren blev det dock när jag blev av med min plånbok med bankkort, körkort och ganska mycket kontanter. Det hände på Metron i en kaotisk stund då alla trängde sig på bakifrån för att komma med i vagnen. När jag så småningom fick en sittplats upptäckte jag vad som hade hänt. Och inte nog med det: när vi kom hem till båten visade det sig att någon hade varit där under dagen och lagt beslag på en av mina hopfällbara cyklar på fördäck och kapat en av mina nya långa förtöjningslinor. Hamnen är helt öppen för allmänheten under dagtid, låst och övervakad bara under nätterna. Hela denna sorgliga händelse överskuggades dock av alla fina och spännande upplevelser i Paris, där jag, (trots Eiffeltornet, Louvren och allt det andra) mest av allt uppskattade att flanera längs Seine. Det är väl helt unikt bland världens storstäder med dessa långa breda kajer hela vägen längs centrala stan, utan bilar och helt förbehållet flanörer, kärlekspar och familjer och grupper på picknick. Sommartid skapas även konstgjorda plager längs rive droite med sand, gräsmattor, solparasoller och vilstolar – verkar lite knäppt men de var fulla av livsnjutande parisare.

Sedan några dagar är vi nu åter på väg, nu österut på floden Marne mot Champagne och vinterhamnen i Lagarde, tillsammans med vår nye vän och gast, Gunnar. Till några av Gunnars många tillgångar hör att han är vinkännare, riktigt bra på franska och dessutom utbildad sjöofficer. Det tog några dagar att lämna Paris´ förstäder, göra ett långt strandhugg för att beundra katedralen i Meaux, där Gunnar också inhandlade ett utsökt parti brieostar, i denna gamla huvudstad för Brieosttillverkningen. På tredje dagen ändrades plötsligt sceneriet kring floden till ett öppet landskap av kullar med vinodlingar, faktiskt de första vi sett på vår färd. Vi hade nu kommit in i vindistriktet Champagne (som vi hade lite svårt att identifiera då det inte sammanfaller med det administrativa området). Vi övernattade i Château-Thierry och besökte La Fontaines barndomshem där som nu är ett fint och ambitiöst museum för honom och hans livsverk av fabler. På kvällen firade vi med att som fördrink till middagen dela på två halvflaskor utsökt champagne som Gunnar i all hemlighet hade köpt in och kylt.

IMG_2124

Njutningen av denna champagne med utsikt över vinfälten åt ena hållet och den idylliska bykyrkan i Dormans åt andra var helt unik och jag insåg att jag aldrig tidigare riktigt smakat och uplevt champagne.

IMG_2126

Champagne Aug 6th. We have now left Paris and the grandchildren behind after a great week with all the sights and enjoying having my own boat in the middle of Paris as our base. We have now got a new mate, Gunnar with lots of qualities as being good in the french language and on french wines as well as even having a training as a naval officer. We have now for a couple of days enjoyed the open landscape of Champagne with vast vineyards, idyllic town and villages. And also enjoyed our first bottles of champagne in this lovely village of Dormans. 

Joy i Paris!!

Onsdagen den 27 juli. Nästan på dagen två månader efter avfärden från Stockholm gjorde vi igår vårt högtidliga intåg i Paris med min kära Joy, med Joyce och de glada gastarna Agnes och Christoffer.

IMG_2044Här kommer vi nu att stanna en vecka på den trevliga och välorganiserade gästhamnen Port de l´Arsenal mitt i stan, nära Place de la Bastille.Vi firade gårdagen med en flanering längs Seine, restaurangmiddag

IMG_2052och ett besök till Notre Dame, i magisk kvällsbelysning. Här en selfie av en mycket nöjd kapten:

IMG_2053Wednesday July 27th. Yesterday: Paris!!

Högtryck på floderna Aisne och Oise

Söndagen den 27 juli. I Rethel vid floden Aisne hade vi gastbyte, de äldre damerna lämnade, nöjda och glada, och kaptenen tog tåget till Paris och hämtade upp nästa barnbarn, sonson Christoffer. Samtidigt kom högsommarvärmen till Frankrike och vi hade det riktigt hett några dagar, 32 grader som mest. Uppe på däck var det dock ganska behagligt genom fartvinden och även en del naturliga fläktar. Floderna slingrade sig vackert genom det huvudsakligen lantliga landskapet och de automatiska slussarna tog oss ytterligare ett antal steg ner mot Seine. Killarna kompade bra vid slussningen och färden gick utan värre missöden än en viss väntan vid en krånglande sluss. På kvällarna har de sedan varit fullt sysselsatta med att leta Pokemon, den nya flugan för sommaren bland alla barn och ungdomar. Det sedvanliga kortspelet på kvällarna med favoritspelet Chicago har de förstås också haft tid för, ett spel där alla nu (även Joyce) är så drivna att vi turas om att vinna.

IMG_1920

När Aisne sedan mynnade ut i Oise (som är en biflod till Seine) kom vi till mer tättbebyggda trakter, mer pråmtrafik och bemannade slussar, som dock släppte igenom oss smidigt utan någon väntan. Igår kom vi sedan till den fashonabla gästhamnen i Cergy, bara två dagars båtfärd från Paris. Här bjöd Gustaf på avskedsmiddag på en av alla restaurangerna i hamnen.

IMG_1922

Och idag tog jag honom till Paris och med upp i Eiffeltornet innan jag lämnade av honom vid flygplatsen och tog emot nästa gast, Christoffers syster Agnes, 15, som nu skall få vara med om det högtidliga intåget nästa vecka per segelbåt in i Paris.

IMG_1925

Sunday, July 27th. We have had a very nice trip on the rivers Aisne and Oise in a beautiful rural landscape and mostly well functioning automatic locks, taking us several more steps downwards. The two young mates, Gustaf and Christoffer, has worked well together in the locks and have been very busy in the harbours to catch Pokemons, the new hit for kids this summer. But of course they also had time to participate in cardgames in the evenings, especially the favorite family game Chicago. Yesterday we arrived to the fashionable marina in Cergy, only two days by boat from Paris, where Gustaf took us to a farewell dinner in one of the many restaurangs at the harbor. Today I took the train with Gustaf to Paris and made it up to the Eiffel tower before I followed him to the airport and there also met our next mate, Agnes, 15, Christoffers sister. And now we are all looking forward to our much longed for entry to Paris next week, where we will stay at Port d´Arsenal, close to the Bastille.

“Tantvecka” i Ardennerna

Söndagen den 17 juli
Sitter nu på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris och väntar på nästa gast, sonson Christoffer, 12. Kan se tillbaks på en mycket lyckad vecka på de franska kanalerna med, förutom Gustaf, två äldre damer i form av min syster Birgit, 90 år, och hennes väninna den betydligt yngre Ann, som har rik erfarenhet av kanaler och slussar. Här har ni hela besättningen, samlad på Place Ducale i Charleville, ett vackert renässanstorg, som mycket liknar Place Vosges i Paris.

IMG_1848
Båtresan har fortsatt på floden Meuse genom de franska Ardennerna, med mäktiga höga lövskogsklädda kullar kring floden och här och där små byar och städer för behaglig ankring och restaurangbesök. Till Laifour kom Birgit och Ann med tåget och installerades i sina kojer mitt i EM-finalen i fotboll. Min hemmagjorda landgång kommit väl till pass denna vecka:

IMG_1888
De automatiska slussarna har fungerat oklanderligt och tar sällan mer än en kvart att passera och med två gastar (Gustaf och Ann) och två hjälpgastar (Birgit och Joyce) har det varit en behaglig resa för kaptenen.

IMG_1866
Vid Pont-de-Bar lämnade vi Meuse och gav oss in på Canal des Ardennes, som klättrade nerför Ardennerna med 26 seriekopplade neråtslussar i tät följd ner till floden Aisne. Nu blev landskapet mer likt det vi känner igen från Göta kanal med fält och åkrar omväxlande med lövskog omkring den ganska smala kanalen.

IMG_1880.JPG
Igår anlände vi så till Rethel, där vårt nästa gastbyte skulle ske. Vid den sista slussen (”Det här blir nog min sista sluss i livet”, sa Birgit men det tillåter jag mig att tvivla på) hakade det automatiska maskineriet upp sig för första gången så vi fick tillkalla slusspersonalen och vänta nästan en timme. Men sanningen att säga hade vi fått tillkalla slusspersonalen en gång tidigare men det var vårt eget fel för då hade vi pausat i en sluss för att njuta av vårt svenska eftermiddagskaffe. Det gillade inte det automatiska systemet, som kopplar ifrån om man inte fortsätter ganska direkt till nästa sluss; vi fick stränga förhållningsorder av slussvakten att aldrig stanna inne i en sluss och alltid meddela när man tar paus.
Stämningen på båten har för det mesta varit god och allra bäst vid drinken före maten vid 5-tiden, som framgår av följande bild från det Gustaf kallar tantveckan. Han har dock tagit det med sitt vanliga goda humör och drivit hejdlöst med tanterna, särskilt Birgit. Nu ser han dock fram mot att få en killkompis på båten. Och Paris börjar närma sig, bara 10 dagar kvar…

IMG_1885

Sunday, July 17th

This last week has been a very enjoyable trip on the river Meuse through stunning views of the Ardenne mountains and then a climb down through 26 automatic locks in sequence to the plain and river Aisne. The automatic locks has worked fine except in the last lock, where we got stuck for an hour and had to call the lock-guards to help us further. We have usually been alone in the locks and they have then taken less than 15 minutes to pass. My sister Birgit, 90, has had a good time and has made good use of my homebuilt gangway. Her much younger friend Ann has had a lot of experience with canals and locks and been a great mate together with Gustaf, now and then also with the help of second mates Birgit and Joyce, which has made it a very comfortable week for the captain. To-day I am meeting our next mate, sonson Christoffer,12, at Charles de Gaulle Airport and Gustaf is looking forward to a change from the week with the old ladies. And Paris is coming up, only 10 days left…

Au revoir Belgique, bonjour France

Fredagen den 8 juli. Vi har nu haft några dagars lugn och behaglig färd genom Belgien, som bjöd på vackra naturscenerier med skogklädda kullar, dramatiska klippor och några mycket vackra städer som Namur och Dinant. Utsikten från citadellet i Namur över staden och de båda floddalarna, Meuse och Sambre, som sammanflyter här, var helt hänförande, svår att göra rättvisa på bild. På bilden här äter vi goda pizzor i Namur med citadellet i bakgrunden.

IMG_1821

I Dinant hade vi en magisk varm kväll med spegelblank flod och utsikt över det illuminerade citadellet, dramatiskt beläget högst uppe på en klippa.

IMG_1831

I Dinant fanns också överallt påminnelser om att Adolphe Sax, uppfinnare av saxofonen 1842, föddes här: se bilden av saxofonstatyer på bron (märk också den svenska flaggan på bron i denna mycket turistiska stad).

IMG_1832
Idag har vi sedan gått över gränsen till Frankrike, betalat slussavgiften (110 €/månad) och kvitterat ut en apparat som skall styra de många automatiska slussarna i Frankrike. Vi har nu lagt till i gästhamnen i gränsstaden Givet med två dagar kvar till Laifour, där syster Birgit, 90 år, och hennes vän Ann skall mönstra på. Kvällarna här ägnar vi som vanligt med barnbarnen åt kortspel, mest favoritspelet Chicago, där Joyce nu har lärt sig alla knepen och vunnit ett flertal gånger över oss veteraner.

Fridag, July 8th. The last days we have been travelling through the southeast of Belgium, a beautiful countryside with wooden hills and high cliffs along the river Meuse. Our guestharbours have been in small beautiful towns like Namur and Dinant, both with impressing citadells on high cliffs guarding the towns. In Dinant there were many reminders of it´s native son Adolphe Sax, who invented the saxophone 1842. See picture of Joyce and a big saxophone statues on the bridge (and note also the Swedish flag in this very touristic town). Evenings we spend playing cards, which always have been a major attraction for my grandkids on the boat. Our favorite Chicago, a kind of Swedish poker game, which Joyce now has learned so well that she has been beating us several times.

Maastricht, byte av besättning, problem och lösningar

Den 4 juli. Här är vi nu sedan fyra dagar i Maastricht, stan i Holland nära gränsen till Belgien och Tyskland, där EU kom till 1993 på gott och ont. Här har legat i den gamla hamnbassängen, en trevlig gästhamn som ligger i centrum och är omgiven av restauranger och barer. Här lämnade oss Gina och Tom efter en veckas mycket trevlig samvaro.

IMG_1784

Och igår for Joyce och jag med tåg till Bryssel för att hämta vår nästa gast, dotterson Gustaf 14 år, på flygplatsen och efter att först ha turistat i Bryssel några timmar, ätit en läcker brysselvåffla och beskådat Manekin Pis och alla choklad- och spetsaffärerna. Här i Maastrich har vi nu också ägnat oss åt att lösa en del problem. ”There is always something, boatlife is full of crises”, säger Joyce och jag svarar: ”Life is full of crises” – i linje med min gamla filosofi att båtlivet är en god modell och övning för resten av livet. I båttillbehörsaffären har jag skaffat de europeiska Campinggasflaskorna med nödvändiga tillbehör för att ersätta mitt svenska gasolsystem. Vi har fått mekanikerhjälp med att byta en alltför slack generatorrem, som Tom hjälpt mig att identifiera som den troliga orsaken till ett biljud gnisslande från motorn som kommit och gått under några veckor. Jag har också lyckats få tid hos en tandläkare och fått hjälp med en tandvärk, som jag haft några veckor och som visade sig var en sprucken kindtand, som nu är provisoriskt lagad och förhoppningsvis skall hålla till jag kommer hem. Tillsammans med Gustaf har vi nu också monterat den nya gummibåten, som Gustaf genast testat med roddturer i hamnen.

IMG_1801

Så har vi förstås firat July 4th med lunch på McDonalds och en god kycklingmiddag på båten med flaggor och alla Joyces July 4th-dekorationer och sång av Joyce av raden av fosterländska sånger.

IMG_1081

Så nu är allt klart för nästa etapp av kanalresan: i morgon far vi till Liège i Belgien och då gäller det hur vi kan klara oss med våra gamla rostiga franska.
Jag har länge velat göra en bild av vår rutt på denna långa kanalresa, hela vägen från Lübeck till Lagarde i östra Frankrike (som blir vår vinterhamn). Och nu tror jag att jag har löst det problemet också, så här har ni den:

IMG_1800

Maastricht, July 4th.
In this pleasant city we have now spent four days, saying goodbye to Gina and Tom after a very pleasant week with them and picking up our next mate, grandson Gustaf, 14, at the Brussel airport. We have also spent time here solving a lot of problems. ”There is always something”, boatlife is full of crises” sais Joyce and my response is: ”Life is full of crises” – which is part of my philosophy since long that boatlife is a good model of and practice for the rest of our lives. So here we have got the European equipment for the kitchen gas, which is different from the Swedish. We have also gotten help from a mechanic to change the belt of the engine, which Tom helped me identify as probable cause of an unpleasant sound from the engine. The captain also has had an aching tooth since several weeks and here we found a dentist, who discovered that the tooth was broken and managed to do a makeshift repair, which hopefully will last till I come home again to my regular dentist. Gustaf and I also managed to put together my new rubber-lifeboat, which he then has used for lengthy rowing-tours. Of course we have also celebrated July 4th with lunch at McDonalds an a nice chicken dinner at the boat, enjoying Joyces American table decorations and her singing all the patriotic songs.

I have also now managed to make a picture of the route of our whole canal trip from Lübeck to Lagarde in eastern France, where Joy will spend the winter.