25/6 – 6/7: Segling bland Tolvöarna. Båtupptagning i Vathy, Samos. Vi ses igen nästa år!

Så var det då dags för den sista seglingen på denna säsong, en nio dagars segling bland Tolvöarna, till Agathonisi, Arki, Patmos, Leros, Lipsi och tillbaks till Samos. Besättningen var nu Joyce, min fru, och mina två erfarnaste barnbarnsgastar, Johan och Gustaf.
IMG_3594
Min nya besättning inför avfärd från Pythagorion
Joyce fick en dålig start då hon trots sitt sjösjukeplåster blev ordentligt sjösjuk första dagen, då det blåste upp och blev ordentligt gungigt. Men hon hämtade sig och har klarat det obekväma båtlivet riktigt bra, men som förut trivts bäst när vi har lagt till i en marina och tagit ett glas gott vitt vin i sittbrunnen till grekiska förrätter i form av dolmas, tsatsiki, oliver och fetaost. Vindarna var mest sydliga så den starka nordliga meltemin har inte fått överhanden ännu. I Patmos stannade vi en dag extra och åkte upp till det berömda Johannesklostret högst uppe på klippan, vackert och med ett intressant museum men det bästa var ändå den utsikten över ön, huvudorten Scala med marinan och havet på både öst- och västsidan, helt andlöst betagande.
IMG_3610
Vi fick också många goda seglingar, som jag kunde njuta av särskilt mycket eftersom mina duktiga gastar gjorde det mesta jobbet och jag kunde sitta vid rodret och ge order (och ofta behövdes inte heller några order eftersom det är gastar som tänker själva).
IMG_3638
När vi återvände till Pythagorion på Samos hade jag en alldeles tydlig känsla av hemmavatten eftersom det nu varit min bas under flera veckor. Vi tog också en extra dag där, då vi hyrde bil och gjorde en rundtur runt Samos på slingrande bergsvägar med bländande medelhavsutsikter och ett skönt bad vid Kampos på sydkusten, nära Marathakampos, där jag legat med båten några veckor tidigare.
IMG_3636
Pythagoras-statyn i Pythagorion

När vi gick över från Pythagorion till Vathi, huvudstaden på Samos,  blåste meltemin ganska rejält med motvind och motorgång både på syd- ost- och nordsidan innan vi kunde segla in i den djupa Vathy-viken till Roussakis marina, där jag skulle lägga båten för vintern. Båtupptagningen skedde nästa dag, mycket smidigt på en trailor med chefen Andreas Roussakis vid spakarna..


Besättningen kom iväg till sitt plan hem till Stockholm utan problem och jag hade några dagar till för att få allting iordning inför vintern och beställa de jobb som behövde göras av marinan. Jag var fortsatt mycket imponerad av marinans professionalitet och mycket nöjd med mitt val. Så där liggen nu min Joy i goda händer och väntar på mig för nya äventyr i Odysseus kölvatten nästa år.
IMG_3644

Summary in English: A nine day-sailong among the Dodekanese Islands finished the season. My crew was now my wife Joyce and my two most experienced grandchildren- sailors, Johan and Gustaf. We got some very good sailing, to Agathonisi, Arki, Patmos, Leros, Lipsi and back to Samos, which I could enjoy immensely, sitting by the rudder and giving orders while my good crew did all the hard work. We took a day extra at Patmos and went up to the famous monastry of St. John with its breath-taking view of the island. Back in Pythagorion we also took a day extra, rented a car and made a trip around Samos with winding mountain-roads and dazzling views. Then it was time to go to Vathi and the Roussakis Marina and leave the boat there in good professional hands. There it will be fixed and trimmed and waiting for me to come next year to explore much more of this wonderful Greek Archipelago.

Midsommar på Samos med storfamiljen

IMG_3571
Storfamiljen kvällen före midsommarafton
Så var det dags för midsommarfirandet med hela storfamiljen, en idé som kläcktes på en familjefest i höstas. Nu kom min fru Joyce och med henne alla mina tre barn med sina familjer. Med pojkvänner till två av de äldre barnbarnen blev vi 19 personer! En av familjerna hade hyrt en lägenhet i Pythagorio vid hamnen, vi andra bodde på ett mycket trevligt hotell, Glicorisa,  några km öster om stan med strålande utsikt över Medelhavet från balkongerna och egen strand. Båten hade vi parkerad i Pythagorios hamn så vi cirkulerade mellan alla tre ställena under 4-5 dagar, då vi njöt av varandras sällskap, det härliga klimatet och den goda maten. Vilken alldeles underbar bonus på detta stora seglingsprojekt! Två av dagarna gjorde jag lyckade dagsturer med båten för valda delar av sällskapet, som inte kunde vara med på långseglingen.
IMG_3584
Fyra kusiner på dagstur
Men höjdpunkten var ändå midsommaraftonsmiddagen på restaurangen Tarsanas, som jag valt för att den låg precis vid stranden och för att de hade bouzokimusik och hade lovat Zorbadans. Vi åt en god middag och de två grekiska musikerna spelade bouzuki och gitarr och sjöng i stämmor under hela middagen. Jag hade med egen gitarr och hade övat in några Theodorakis-sånger och det blev en verklig höjdpunkt för mig när jag blev inbjuden att spela och sjunga med bandet. Jag växelsjöng med dem mina favoritsånger, jag på svenska och de på grekiska, ”Stranden”, ”Brevet” och så förstås Bo Setterlinds underbara översättning av ”En sång om frihet”:
        ”Så om du vill ditt väl förstå
och vara fri där molnen gå.
         Så bygg en värld, en värld att leva i!
Nu gäller det ditt liv, ditt eget liv.”
Kan man ha en bättre livsfilosofi? Och sedan blev det dans, först en grekisk vals och sedan Zorbadans och annan grekisk gruppdans, som en av servitriserna instruerade. Det hela blev ganska extatiskt och rätt som det var bröt alla ut i en hejdundrande ”Små grodorna” runt det tänkta midsommarstången på restauranggolvet. Och det hade inte blivit ett riktigt svenskt midsommarfirande om vi inte också hade dansat till  ”Så länge skutan kan gå” och ”Calle Schewens vals” till mitt gitarrackompanjemang. Vilken kväll, vilket underbart minne för oss alla!
20180622_230434
20180622_223445
IMG_3622
Stolt far/morfar med nio barnbarn
DSC_0168
Här är hela gänget, alla 19

The whole blog in English: And now was the time for a five days long midsummer-celebration with my whole extended family.  Joyce came,  and with her all my three children and their families we were 19 people! One of the families had rented an apartment in the harbor of Pythagorio, the rest of us stayed at a very nice hotel, Glicorisa, east of the town with a gorgeous view and it´s own beach. The boat was parked in the harbor of Pythagorio and circulating between all three places we enjoyed being together, swimming and having good Greek food. What a wonderful bonus for me on my big sailing project! Two of the days I made daytours with the boat for those who couldn´t be part of the longer sailing tours.
The real peak experience was Midsummer eve, which is maybe after Christmas the most important festival in Sweden. We couldn´t have our traditional midsummer pole to dance around but I hade chosen a good place, the restaurang Tarsanas, right by the sea and where I had been promised bouzuki-music and Greek dancing. We had a very good dinner there when the two greek musicians played bouzuki and guitar and sang for us. I had brought my guitar and had learned some songs by my favorite Greek composer, Theodorakis, and it was a great moment for me when I was invited to play and sing with the band. We sang and played, the songs, ”The Letter”, ”The Beach” and of course the best of all ”The Freedom-song”, whose refrain in English goes somewhat like this:
”So if you want to understand what´s best for you
and be free where the clouds go,
then build a world, a world to live in!
Now your own life is at stake, your own life.”
And after that we had dancing, first a Greek waltz, and then the group-dance of Zorba and another greek dance which one of the waitresses lead and instructed. It became quite ecstatic and suddenly we broke out in one of the traditional Swedish midsummer-dances around our imaginary midsummer pole, jumping around like crazy as frogs and pigs. It wouldn´t have been a real Swedish midsummer-party without dancing to some of the classic Swedish summer-walzes, which we sang ackompanied by my guitar. What a night, what a great memory for all of us!!

12/6 – 20/6. Äntligen Grekland! Samos runt med barnbarnsgastar.

Så var det nu äntligen dags att sätta kurs på det stora målet för denna färd: Greklands övärld. På många sätt har det varit målet för allt mitt seglande, som jag började på allvar när jag hyrde den första stora segelbåten tillsammans med mina tre barn år 1982, nu 36 år sedan. Drömmen väcktes genom läsningen av Göran Schildts böcker och då var jag väl bara i 20-årsåldern, och blev inte mindre av att jag upplevde min första stora kärlek med Anna från Aten, som jag träffade på språkkurs i Cambridge 1961 och som jag sedan besökte flera gånger och gjorde resor med bl.a. till Kefallonia i västra Grekland. Tre gånger till har jag varit på grekiska öar sedan dess, Korfu, Rhodos och Kreta, och alltid har det varit i samband med intensiva kärlekshistorier. Så landet har onekligen livet laddat med starka känslor för mig. Dessutom har jag älskat och också sjungit Theodorakis visor sedan han var så starkt i ropet i Sverige på 60- och 70-talet
Och nu, äntligen, var jag på väg till detta efterlängtade land i egen båt! Det blev en lugn överfart från Turkiet, per motor eftersom vinden var emot oss, och ett högtidligt ögonblick när vi närmade oss Samos´ nordöstra udde:
IMG_3477.JPG
Vi gick in till Pythagorio, Samos stora turistcentrum på sydkusten, och vars marina jag hade tänkt mig som en möjlig hemmahamn under vintern. Denna kväll var ankringsplatserna vid kajen helt överfulla och det tog sin lilla tid innan vi hittade en tilläggsplats utanför en tvåmastare på kajen mittemot. Vi gjorde inklareringen hos tre myndigheter utan problem och åt sedan en god och efterlängtad middag på en av hamnkrogarna. En av de mest överraskande upplevelserna i stan var att var och varannan människa på gatorna pratade svenska. Det var tydligt att detta är ett populärt turistmål för svenskar och många andra och det blev en väldig kontrast till Turkiet, där det var få turister och svårt att göra sig förstådd.
IMG_3480
Grekisk middag med Clara i Pythagorio
Nu var det dags att ta emot tre nya gastar, barnbarnen Christoffer och Agnes och pojkvännen Philip, som alla var med i Österrike och Slovakien förra året. Eftersom Clara skulle stanna i fyra dagar till blev vi nu fem personer på båten, vilket ställer stora krav på anpassning, ordning och reda men det visade sig fungera alldeles utmärkt.

IMG_3567
Barnbarnen Christoffer och Agnes och pojkvännen Philip
Den närmaste veckan ägnade vi åt att segla Samos runt med övernattningar i tur och ordning i Marathakambos på sydkusten, Karlovasi och Vathi på nordkusten. Clara mönstrade av i Vathy för att ta flyget hem till Stockholm. I Vathy, som är Samos huvudstad, gjorde jag ett mycket viktigt fynd: hittade en utomordentlig vinterplats för Joy. Jag hade först tänkt mig Samos marina men fann den både dyr och otrivsam, hade också fått ett något billigare bud från marinan i Leros medan jag i Roussakis marina i Vathi fick ett årskontrakt på 1000 €, mindre än halva priset mot Samos marina. Dessutom fick jag mycket god kontakt med och gott förtroende för chefsmekanikern där, vilket inte alls var fallet med managern på Samos marina, som för mig var en humorlös, slimmad affärsman. Vilken grej, jag har hittat en ny hemmahamn för Joy!
IMG_3544
Roussakis marina i Vathy
Seglingen runt Samos blev härlig med för det mesta goda vindar. Syd- och västkusten var bergiga och dominerad av det magnifika Kertetevs – berget, 1437 m rakt upp ur havet.
IMG_3525
Karlovasi var en större stad, som blev mycket minnesvärd på grund av häftig bouzokymusik på en av krogarna med mycket dans, både solodans, pardans och gruppdans, ibland även på krossade tallrikar, som är en häftig grekisk tradition när känslorna blir intensiva.IMG_3547
Efter Vathy rundade vi Samos östra udde och ankrade i den  idylliska viken Poiseidoni för natten. Här kom också jollen till god användning, som hittills legat och tagit plats på däck. Sedan blev det segling ut till den närmaste ön, Agathonisi, som ligger drygt 10 sjömil  söder om Samos och där vi också låg för ankar i den vackra och idylliska Agios Giorgios-viken vid öns enda samhälle, en riktig pärla.
IMG_3557
Middag på Agathonisi med Joy för ankar längst till höger
Och dagen därpå, som var två dagar före midsommarafton, gick vi för motor på grund av svaga vindar till Pythagorio, dit nu resten av klanen skall anlända för gemensamt midsommarfirande.
Summary in English: Here I describe the intense feelings for me connected with Greece and now at last realizing my old dream to sail there in my own boat. In Pythagorio, the tourist centre of Samos, my three new mates Agnes, Christoffer and Philip, checked in for a week of sailing all the way around Samos and also out to the nearest island, Agathonisi. Then we landed again in Pythagorio, where we are waiting for my whole clan to come and celebrate midsummer.

4-11/6. Great sailing along the Turkish coast, visit to Efesos and good-bye Turkey!

IMG_3439
Tillsammans med Clara satte jag sedan kurs söderut längs turkiska kusten. Vi ankrade på svaj de två första nätterna, den andra vid en fin fågelö med en stor hägerkoloni högt uppe på klippan förutom massor av mås, trut och skarv. Jag gillar att liggga på svaj, inte minst på grund av de uppfriskande baden från båten men det blir förstås en del passning så att man inte draggar. Ett bra sätt jag upptäckte är att lägga in positionen på den elektroniska kartan, som sedan visar tydligt om man ligger kvar eller draggar. Nästa dag gick vi mest för motor i svag vind till ett fiskeläge, Yeni Limani, där vi fick plats långsides vid kajen. Det mest minnesvärda där var att minareten låg vid hamnen, 50 m från båten och att böneutropen var öronbedövande – dok ingenting på natten. Efter svag vind några dagar fick vi nästa dag en god segelvind, motvind visserligen men det blev en härlig kryss i sundet mellan Khios och fastlandet, varvid vi nu lämnade Lesbos bakom oss i norr. Vi gick till den nybyggda marinan i Dalyanköy med sikte på att få en dusch men där fanns bara en flådig toa utan dusch – vi blev rådda av en av kaptenerna på en av lyxbåtarna där att köpa en bättre båt med dusch! Nästa dag fick vi en härlig segling längs kusten som nu vände österut och vi gick in i en djup vik, Kirdilim Limani för att ligga där på svaj över natten. Det var rena vildmarken där med höga berg på sidorna, ingen telefonkontakt med omvärlden och inga levande varelser utom flugor och getingar. På kvällen blåste det upp ganska ordentligt med en frånlandsvind (landbris?), vi började dragga så vi flyttade oss ut till en boj i form av en stor tunna i mitten av viken.
IMG_3445
Det blev dock problematiskt när vinden lagt sig och båten började guppa runt och ibland stöta emot tunnan. Det blev ingen nattro så vi gick i mörkret in till stranden igen och ankrade med två ankare och fick sedan en lugn natt. Morgonen därpå fick jag dock ett rejält dopp när jag med cyklopen behövde bärga våra linor som trasslat in sig i tunnan. Nästa hamn blev Teos (Sigacik) med en förnämlig marina, där vi fyllde på de sinande förråden av vatten, diesel och el. Här hittade vi nära hamnen en fiskrestaurang, Alem Balik Evi, som rekommenderas varmt för där vi fick resans bästa fiskmiddag. En fin marknad som pågår varje söndagsmorgon året runt hann vi också med innan vi seglade i god sidvind/slör till Kusadasi, som var vår sista hamn i Turkiet. Här gjorde vi som planerat en utflykt till Efesos, den antika staden med ett otroligt imponerande stort område med ruiner, en del restaurerade, från denna viktiga stad från grekisk, hellenistisk, romersk och bysantinsk tid. Det kanske allra mest sevärda var ett taktäckt område med romerska patricierhus med bevarade golvmosaiker och freskmålningar på väggarna. Mycket fantasieggande!
IMG_3467
IMG_3456
IMG_3470IMG_3463
Efter den omständliga utklareringsprocessen i Kusadasi (som vi gjorde själva och som då var gratis) var det dags att lämna Turkiet och sätta kurs på ett av de stora målen denna sommar: Samos. Jag har nu tillbringat en hel månad i Turkiet och det kan vara skäl att sammanfatta mina intryck:

  1. Vi har hela tiden blivit mycket vänligt bemötta, blivit hjärtligt välkomnade vart vi än har kommit (i fiskelägena kom folk fram t o m fram för att skaka hand). Turkarna är också kända för sin vänlighet och gästfrihet och den kan kanske ha blivit extra stor nu sedan de förlorat mycket av turismen efter Erdogan och terrordåden.
  2. Det har varit svårt att förstå och göra sig förstådd eftersom ganska få kan engelska – utom i Canakkale, med massor av universitetsungdomar, som studerade engelska och gärna ville prata. Ofta när det var någon som inte kunde engelska gick man och hämtade någon i närheten som kunde en del. Google translate också varit till god hjälp.
  3. Hela tiden har det varit Ramadan då folk fastar på dagarna men börjar äta vid solnedgången, som markeras med ett ljudligt raketskott och starka böneutrop. Böneutropen flera gånger om dagen dominerar också ljudmiljön överallt flera gånger om dagen och ibland också på natten, och vi har undrat över hur alla sekulariserade turkar ser på detta – kanske har det som vår klockringning blivit en vana som man knappt hör.
  4. En annan påtaglig del av ljudmiljön har varit högtalarbilarna med hurtiga sånger, som varit en del av den pågående valrörelsen, främst med reklam för Erdogan men ibland också andra partier. Det blir val här den 24/6, där Erdogan väntas vinna stort med hjälp av en hel del valfusk. Enligt sonen Jan, professor i statskunskap är Turkiet ett av de länder som förlorat mest i graden av demokrati de senaste åren. 
  5. Ett återkommande inslag i landskapsbilden har varit stora semesterbyar på bergssidorna ner mot havet med mängder av likadana hus, “little boxes”. Det verkar finnas en stor medelklass i Turkiet när det finns så stor efterfrågan. Landskapet har annars mest varit delvis brunbrända, delvis pinjeklädda berg, ofta av imponerande höjd.
  6. Maten har varit förträfflig, här finns en gammal fin matkultur. Det bästa har varit deras kalla förrätter, mezes, med olika läckra grönsaks- och skaldjursröror. 

Summary in English: Here I have been telling about our the sailing down the Turkish coast, often anchoring in some sheltered bay for the night but also using some of the excellent marinas. In our last Turkish harbour, Kusadasi we made an excursion to Efesos, a very impressing area of ruins of this important city in greek, roman and byzantine time. I am summarizing my impressions of spending a whole month in Turkey – mainly very positive. After clearing out from Turkkey we were the aiming at our first Greek harbour, Pythagorion on Samos, which will be my base for the rest of the summer.

27 maj – 3 juni: Segling längs turkiska kusten, besök i Pergamon och gastbyte

.På morgonen gjorde vi en rundtur i det lilla samhället kring hamnen i Bozsaada, mycket pittoreskt med några små charmiga Visby-liknande gator, en välrestaurerad borg och mängder av kaféer och restauranger. IMG_3386.JPGDet hela var dock lite väl turistiskt för oss och vi var glada att ge oss ut på en härlig seglats söderut längs kusten, för en frisk meltemin. (Har jag berättat om meltemin, den nordliga vind som dominerar på somrarna här i den turkisk-grekiska övärlden). Vi la till i Babakalles hamn, en liten fin fiskeby. Här väntade oss en mycket trevlig överraskning: en ung man kom och lämnade över en del läckra frukter och dessutom ett visitkort från hotell Denuzhan, där det stod: ”Välkomen du kan taen dusch du kan använda internet Restaurang”. Den unge mannen kunde ingen svenska så vi undrade förstås vem på restaurangen som kunde.  Vi gick förstås dit och möttes där av värdinnan, som var den unge mannens fru och som förklarade på något stapplande engelska att hon använt Google translate för att skriva visitkortet när hon sett vår svenskflaggade båt komma in och skickat sin man till oss med kortet och frukten. Det var förstås en mycket vinnande försäljningsstrategi så vi stannade på restaurangen som hade en hänförande utsikt över hamnen, havet och Lesbos. Vi åt en mycket god middag där och passades upp av det gulliga värdparet. Vi var de enda gästerna, det är fortfarande försäsong.
IMG_3391
Selfie på restaurangen, Joy nere vid kajen

När vi sedan nästa morgon skulle vidare längs kusten, som nu hade tagit av österut norr om Lesbos, fann vi att meltemin hade vridit sig åt öster och tilltagit. Därmed blev det kryss mellan fastlandet och Lesbos, som vi gick ganska nära. Vi kom därmed inte så långt med fann en god lävik där vi låg på svaj över natten och fick några uppfriskande kvälls- och morgonbad. Nästa dag var sedan meltemin åter nordlig, varför det blev en fin segling för sidvind vidare längs kusten. Vi passerade Assos, dit vi tagit oss med bil några dagar tidigare och kunde nu beundra den magnifika Akropolis och amfiteatern från havet.
IMG_3395
Vi var också inne och nosade i den antika hamnen men fann den trånga hamnen alltför riskabel för tilläggning. I stället tog vi oss vidare till ett fiskeläge, som jag aldrig kan lära mig namnet på, Kücükkuyu, som fick gå under namnet Kuckeliku. Om detta var ett fiskeläge när min Pilot skrevs hade det nu utvecklats till en riktig turistfälla med restauranger och kaféer längs kajerna och massor av semesterbyar runtomkring. Här blev jag något förgrymmad över att hamnfogden krävde en hamnavgift på 200 kr trots att det varken fanns toa, dusch eller WiFi, men när båtgrannar bekräftat att det var rätt pris var det bara att punga ut. Försonande med denna stad var dock att vi fann en marknad för ost och grönsaker och också en gripande staty, ett minnesmärke av den stora folkförflyttningen efter grekisk-turkiska kriget på 1920-talet när mängder av greker på fastlandet förflyttades ut till öarna medan turkarna flyttade till fastlandet från alla de öar som då blivit grekiska.

IMG_3396
Vi hade nu inte lång kvar till målet för denna etapp, staden Ayvalik, där Anders skulle mönstra av och Clara mönstra på. Från ”Kuckeliku” fick vi gå för motor eftersom vinden dött ut och vi hittade ett ankringsställe i skärgården utanför Ayvalik där vi tänkte stanna över natten innan det var dags att gå in till stan. När meltemin började blåsa upp igen började vi dock dragga, fick flytta på oss och hittade ett nytt ankringsställe med gott lä, där vi hade sköna bad och låg säkert för natten.

Marinan i Ayvalik var mycket välordnad men här fick man också betala rejält för tjänsterna, 40€ per dag. Här jobbade turkiska Serap i receptionen som på mycket god engelska gav oss all den information vi behövde, helt ovärderligt eftersom det var mycket svårt att hitta folk som kunde något annat än turkiska. Det blev ändå krångligt att få mitt byte av besättning registrerad. Jag fick anvisning om att ta båten till färjeläget och tullstationen, dit min nya gast, Clara, skulle anlända med färja från Lesbos och där omregistreringen skulle kunna göras. Det var dock svårt att hitta någon tilläggningsplats där eftersom kajerna var reserverade för färjorna men jag hittade till slut en plats utanför en gammal fiskebåt i en närbelägen fiskehamn. Clara anlände men någon omregistrering var inte möjlig förrän dagen därpå i hamnkontoret inne i stan. 

Innan Clara kommit hade emellertid Anders och jag en dag då vi hyrde bil (denna gång genom Avis, som jag noga försäkrat mig om att de skulle leverera full tank) och begav oss på en ny tur till antika ruiner, denna gång till Pergamon någon timmes bilresa från Ayvalik. Här besökte vi först Askleipion, ett stort medicinskt center under antiken, där man bedrev behandling med hälsovatten, gyttjor men även drömtydning. Den berömde antike läkaren Galenos var från Pergamon och verksam här på 100-talet e. Kr. innan han flyttade till Rom. Ruinerna med flera tempel och behandlingscentra var så välbehållna och välbeskrivna på skyltar att det var lätt att föreställa sig hur det sett ut och fungerat en gång.
IMG_3404
En av de läkande källorna i Askleipion
När det sedan gällde Pergamons centrum med Akropolis, amfiteater, palats och andra byggnader var det svårare att få en uppfattning och där hade det varit bra med en guide.  Det stora Trajanus-templet var dock delvis rekonstruerat och mycket anslående och vackert:
IMG_3417
Vi såg också ruinerna av det berömda biblioteket och platsen för det stora Zeusaltaret med den berömda frisen som amatörarkeologen Humann flyttade till Berlin på 1870-talet och där den nu kan beskådas. Det som är kvar i Pergamon är bara en stenhög men det gick att se hur imponerade stort altaret var en gång. En fin guidebok, ”Pergamon past and present” blev inhandlad med bra foton av ruinerna och rekonstruktioner i plast, som kunde läggas över. Göran Schildts skildring av sitt besök i Pergamon i ”Ikaros hav” har också varit en god hjälp att förstå det speciella med Pergamon och dess storhetstid under attaliderna under 200- och 100-talet f. Kr. Pergamon har också gett namn åt pergament, som uppfanns här på 200-talet f.Kr. och som sedan dominerade som skrivmaterial fram till Medeltiden.

Men nu var det snart dags för avfärd. På marinan hade jag nu också för första gången använt en tömningsstation för mitt nyinstallerade uttag för tömning av toatanken. Marinan ordnade också ett Blue Card, där man registrerar sina tömningar och som är obligatoriskt i Turkiet för att man inte skall riskera stora böter. Detta hade den gode
500 €-agenten i Istanbul inte informerat om…
IMG_3432
Kl 5 på morgonen den 4 juni vinkade jag av Anders i taxi till det lokala flygfältet. Vi hade haft tre goda veckor tillsammans med spännande upplevelser av Turkiet, härliga seglingar och massor med goda samtal. Senare samma dag kastade Clara och jag loss för nya äventyr på väg söderut längs turkiska kusten.

Summary in English: After several days of sailing along the coast, staying in fishing-harbors or anchoring in sheltered bays, we arrived in Ayvalik, a nice city with an expensive but very good marina. From here Anders and I rented a car and went to see the impressive ruins in Pergamon. In Ayvalik I changed crew, Anders left for Sweden after three great weeks and as my new crew came Clara, a sailing friend who also was a mate on the Rhine last year.

Dardanellerna, Canakkale och äntligen Medelhavet!

Vi hade ytterligare två dagar med god slörsegling genom Dardanellerna innan vi var framme i Canakkale, som är huvudorten på den asiatiska sidan av Dardanellerna. Här fanns en välordnad marina med en dusch som vi nu hade längtat efter i 5 dagar och dessutom el så att vi kunde ladda upp våra urladdade datorer och andra maskiner. Canakkale, där vi stannade i tre dagar,  var en livlig stad med en låg strandpromenad full med restauranger och kaféer. Stan präglades mycket av att den hade ett universitet så att det fanns unga människor överallt som gärna ville prata engelska. Här lyckades vi också hitta en jättestor marknad med mat och kläder och där vi handlade flitigt, mest mat. Tre mil från Canakkale ligger en stor turistattraktion, Troja, dit det gick mängder av turistturer. Vi hyrde emellertid bil och besökte först Troja, särskilt spännande genom att jag just hade läst Iliaden. Här finns utgrävningarna som verkligen kunnat identifiera stan som det historiska Troja, en av nio olika lager av städer som byggts på resterna av den föregående. Här fanns bara sten kvar i form av murar och rester av byggnader medan alla de rika fynd av som gjorts här nu är spridda över världen. Men ändå en fantasieggande upplevelse.

IMG_3354
IMG_3341
Trojanska hästen
Från Troja åkte vi sedan vidare till Assos, en antik grekisk stad med ett Akropolis och Athenatempel med en vidunderlig utsikt över Medelhavet och slätten omkring. En av de bäst bevarade ruinerna var amfiteatern men också en antik hamn, där vi fick stärkande turkiskt kaffe med baklava.
IMG_3356IMG_3361
IMG_3364
Jag agerar grekisk teater
Efter en dags fantasieggande upplevelser av grekiska ruiner var det skön att ta ett första bad i Medelhavet vid en övergiven sandstrand, det var  kanske 18-19°  i vattnet och för kallt för alla utom två härdade svenskar. Det blev en mycket givande dag som dock slutade lite snöpligt när vi blev lurade på bensinpengar för 300 kr genom att vi inte visste om den oskrivna lag som säger att an skall lämna tillbaks bilen med samma mängd bensin i tanken som när man fick den – inte så lätt när den lämnades ut med nästan tom tank. Våra danska grannar hade varit ute för detsamma och vi blev en lärdom rikare.
Tvärs över Dardanellerna ligger den europeiska sidan, som där utgörs av Gallipolihalvön, som var platsen för ett av de blodigaste slagen under första världskriget med en halv million döda. Här gjorde ententen med England och Frankrike i spetsen ett misslyckat försök att landstiga för att få kontroll över farleden till Svarta Havet och sin allierade, Ryssland. De mötte mycket hårt motstånd av turkarna under Atatürk och gav upp försöket efter några månader av förödande krig. Hela södra delen av Gallipolihalvön är en enda stor krigskyrkogård med en rad minnesmärken av kriget, dit människor från hela världen fortfarande vallfärdar för att hedra döda släktingar.
IMG_3369
IMG_3371
Krigsmonument på spetsen av Gallipolihalvön
Så var det dags för avfärd på den sista delen av Dardanellerna och ut i Medelhavet. Vi hade fortfarande god akterlig vind så det blev en härlig segling, också med kraftig medström så att vi långa tider forsade fram i 8 knop. Vi lämnade Dardanellernas mynning och var därmed äntligen ute i Medelhavet!
IMG_3376
Yttersta spetsen av Dardanellerna, här börjar Medelhavet
Så nu är det inte längre joymotmedelhav utan joypåmedelhav (med det blir för bökigt att ändra namnet på bloggen). Första hamnen blev den turkiska turistön Bozsaada, som under grekiska tid hette Tenedos. Jag håller just nu på att läsa Odysséen (efter att ha avslutat Iliaden) och det var en rolig upplevelse att jag just på väg till Tenedos råkade läsa Nestors berättelse i tredje sången om hur han lämnade Troja när kriget var över: 

”Strykande gick det, en gud utjämnade sväljande djupet.

Tenedos hunno vi snart och åt gudarna bragte ett offer”.
IMG_3386
Bozsaada/Tenedos

Summary in English: Several more days of good wind and sailing took us throught the Dardanelles and the city of Canakkale, where we spent three days, renting a car to make an excursion to the excavation in Troy, especially interesting as I have just read the Iliad. We also went to see the magnificent ruins of the antique Greek town of Assos, beautifully situated on a hill sloping down to the Mediterranian and where Aristotle had been teaching. On the European side of the Dardanelles is the Gallipoli peninsula, where one of the most terrible battles was fought in World War I with 500 000 dead. Most of the peninsula is still a war graveyard with lots of memorials. We left Canakkale May 26th and was carried by good wind and strong current out to the Mediterranian. At last, the very goal of this whole trip! We are now tied up on the Turkish island of Bozsaada

Fyra dagar på Marmarasjön. Första seglingen.

Det var riktigt skönt att lämna Istanbul med all stress att se så mycket som möjligt medan tusenlapparna rasslade iväg. Ataköy marina var dyr men med stor trygghet (vakter dygnet runt) och förnämlig service. Efter att ha tankat båten med diesel gav vi oss av, fortfarande med motor på ett spegelblankt hav. Jag hade valt att gå längs södra sidan av Marmarasjön eftersom min pilot rekommenderade det. Första dagen gick vi förbi Prinsöarna söderut till Esenköy, en fiskehamn som drevs av ett fiskekooperativ, som tog ut en mindre hamnavgift. Det var en vackert belägen by, där vi förgäves letade efter en restaurang men där vi kunde bunkra med flaskvatten och nybakat bröd.
IMG_3311
Anders i Esenköy
Nästa dag fortsatte vi västerut, fortfarande utan vind och för motor. Dagens äventyr var att vi passerade för nära en stor fängelseö varför coast guard prejade oss och, mycket vänligt, följde oss hela vägen ut ur förbjudet område och gav stränga förhållningsorder om vår fortsatta kurs. Efter en heldag för motor kom vi fram till en ny fiskehamn, Karsyaka, som var helt fullknåkad av jättestora fiskebåtar. Vi lyckades kila oss in mellan några av dem och hitta en plats vid kajen.
IMG_3319
Under vår utforskning av staden fick vi sällskap att ett gäng gulliga turkiska ungar, som stolta räknade upp alla engelska ord de kunde. Här liksom på förra stället var människor mycket vänliga, hälsade, tog också gärna i hand och fick oss att känna oss välkomna. Någon riktig restaurang fanns inte heller här men vi hittade ett ställe med snabbmat, där vi åt köfte, de turkiska köttbullarna som Karl XII skall ha fört med sig hem till Sverige och startat vår egen köttbullstradition.
Morgonen därpå hade den efterlängtade vinden kommit och vi fick vår första dag för segel. Vilken härlig känsla att för första gången sedan jag lämnade masten i Travemünde få hissa storseglet från den återbördade bommen!
IMG_3321
Det blåste bra från norr och vi fick en gungig färd till Saraylar på norra sidan av Marmaraön, inspirerade av Katinka och hennes blogg, som varit där för några år sedan och vars fotspår vi följt.  Här har det brutits marmor sedan antiken, en eftertraktad bergart som också fått sitt namn av denna ö. Längs hela kusten såg man marmorbrotten, några övergivna men några fortfarande igång.
IMG_3333
I Saraylar låg stora lastfartyg som lastade marmor med stort brak men i en inre hamn var det lugnt och skönt. Det mesta där var av marmor, kajer, murar och en lång rad statyer längs kajerna, till och med utfyllnadsmaterialet till pirerna var marmor. Dessutom låg ett fint vitt  marmorstoft överallt.
IMG_3329
Hamnen i Saraylar med marmorslagghög
Det var en trevlig hamn som kan rekommenderas och som dessutom hade två riktiga restauranger. På grund av Ramadan var det dock ingen servering förrän ett dånande kanonskott (från en kraftig fyrverkeripjäs), och ljudliga böneutrop från minareterna signalerade att solen gått ner och att fastan för dagen var över, samma ceremoni alla dagar och överallt. 

Fjärde dagen gick vi västerut längs Marmaraön och sedan över till en ny fiskehamn, Saroy, på Marmarasjöns norra kust. Vinden hade vridit till ostlig och tilltog under eftermiddagen. Det blev en härlig plattlänssegling med saxade segel och god fart, 5-6 knop med toppar på 7. Under eftermiddagen avslutade jag också läsningen av Iliaden, som jag hållit på med några veckor och som roat mig mycket.  I fiskehamnen blev vi anvisade plats direkt längs en av fiskebåtarna. Det var en mycket livlig hamn och stad med restauranger igång även före solnedgången. När kanonskottet kom satt vi på en av restaurangerna i hamnen och drack öl och åt dessa goda turkiska förrätter, mezes. Det var ett extra kraftigt skott som skrämde mig rejält så att ölet skvimpade ut, det kommer fortfarande lika överraskande. Här fick jag en god grillad fisk, Anders åt calamari och vi njöt av en strålande utsikt över hamnen och havet. Det känns att jag nu verkligen är på gång med denna sommarens äventyr med segling i främmande länder. Allt har gått bra, motorn fungerar, seglingen fungerar och besättningen njuter och vi har det bra tillsammans. Och imorgon blir det dags att lämna Marmarasjön och gå in i Dardanellerna, sista etappen innan vi äntligen är i Medelhavet. 

Summary in English. We have now been sailing for four days on the Sea of Marmara, staying in nice small fishing villages with friendly people who have made us feel very welcome. The first two days we had still no wind but had to go by engine, now working fine. The third and fourth day, at last, the wind came and we have had two days of great sailing. What a good feeling to be able to hoist my mainsail with the boom in place, for the first time since I left the mast in Travemünde two years ago! Next day we will leave the Sea of Marmara and go into the strait of Dardanelles, the last passage before the Mediterranean.