Från Karlshamn till Västervik i undanvindar med supergastar!

Bertil och Elsa

Utvilad efter min vilovecka tog jag emot mina nya gastar i Karlshamn på söndagen (16/7). Det var Bertil och Elsa, gamla goda vänner sedan vårt kollektivboende på Bastugatan i Stockholm på 80-talet. De var med och förgyllde min tillvaro i tolv dagar under förra årets segling längs italienska västkusten och kom nu igen under en vecka där de ersatte en insjuknad gast. Vi startade redan på söndagseftermiddagen en tretimmars segling till Saltärna i Ronneby-skärgården, där släktingar till Elsa har sitt sommarställe och bjöd på en läcker middag. 

Dagen därpå var planen att gå till Utklippan, Sveriges sydöstligaste punkt eftersom det är en fin hamn på en härlig ö i yttersta havsbandet, där jag legat flera gånger, senast för sju år sedan vid starten av detta  Medlehavsprojekt. Det blev en stark undanvind från väst och vi var snart ute med fulla segel i god fart med kurs på Utklippan. Det var oroligt i luften och stora regnmoln åt olika håll.  Vi blev också överraskade av en häftig by, när båten krängde häftigt, Bertil direkt släppte ut storen och vi kunde ta in en del av genuan tills vi igen hade stabil kurs på Utklippan. Där vi hade sällskap med 4-5 segelbåtar som enda svensk. Det fortsatte att blåsa friskt, det var en härlig känsla att vara där ute med öppet vatten för fortsatt färd norrut till Kalmar sund.

Selfie från Utklippan med “Joy” till vänster

Det blev tyvärr en orolig natt med mycket gung, slammer i riggen och dålig sömn för oss alla. När vi kastat loss nästa morgon i den fortfarande friska vinden gjorde jag ett stort misstag och valde fel väg för utfarten österut från Utklippan. Vi gick ordentligt på grund men fick snabbt hjälp av två män från de andra båtarna i hamnen, som sett vår belägenhet De rodde ut och kunde ta två linor in till land, en från fören och en upp i masten,  och dra oss loss, mycket säkert och professionellt. När vi sedan tagit igen oss några timmar gick vi ut igen, denna gång rätt väg och utan komplikationer. Det blev ännu en nyttig läxa för mig. Jag hade gjort mitt vägval genom att studera sjökortet men kände mig inte helt säker och borde ha rådgjort med mina gastar och/eller de andra båtarna så hade denna prövning kunnat undvikas. 

Vi fick sedan en snabb segling i frisk sidvind till Kristianopel med en fin gästhamn och vacker trappstenskyrka från 1600-talet och den danska tiden. Vi förundrade oss något över byns starka markering av det danska med danska flaggor överallt bredvid de svenska och t o m en flagga som kombinerade svenska och danska färger. Inga hard feelings där mot den gamla arvfienden, tvärtom.

Målet för denna veckas segling var att komma så långt som möjligt längs ostkusten och helst genom hela Kalmar sund och ända till Västervik, där nya gastar skulle avlösa. Kalmar sund är ca 75 sjömil (ca 140 km) och kan vara mödosamt att ta sig igenom om men inte har ström och vindar med sig. Men vi fick några dagar med mycket gynnsamma västliga eller sydvästliga vindar, som tog oss hela vägen till Västervik på tre dagar via övernattningar i Kalmar och på Byxelkrok (på norra Öland). En bonus fick vi också i Kalmar med en underbar kammarmusikkonsert i Stadsparken, en sextett med stråkar från Camerata Nordica (en del av Länsmusiken) som spelade Mozart och Tjajkovskij på ett lysande sätt. Särskilt fint eftersom Bertil och Elsa liksom jag är stora älskare av klassisk musik.

Vackra Kalmar slott med stadsparken till höger, där konserten ägde rum

Hela veckan blev (förutom min blunder på Utklippan) en härlig upplevelse för mig. Bertil och Elsa är vana seglare, som jag lär mig mycket av, Elsa lagar läcker mat även på Trangiakök och vi hade fina vänsamtal och trevlig arbetsgemenskap. 

Här ligger jag nu i gästhamnen på Slottsholmen i Västervik, strax nedanför Slottsruinen, där jag tidigare legat med båt och varit publik på Västerviks visfestival, som äger rum varje år (missade den nu med en vecka). Nästa år hoppas jag att vi skall få till ett fint Olle Adolphson-program här med vårt nybildade sällskap eftersom det är jubileumsår (90 år sedan Olle föddes och 20 år sedan han dog). Här får jag nu två sköna vilodagar innan jag med nya gastar ger mig ut på den sista etappen hem till Stockholm. Det är en mycket härlig känsla, jag ser fram mot en veckas segling i de vackra skärgårdarna framför oss men ännu mer mot att få båten hem igen efter sju års underbara, mödosamma äventyr.