joymotmedelhav

Sedan flera dagar befinner vi oss nu i en utmärkt trevlig gästhamn i Hannover. Och detta blir en blogg mest om några mycket jobbiga saker vi råkat ut för. Det värsta hände i slussen vid Anderten, en timme före Hannover. Det är en rejäl nedåtsluss på 14,5 m och det blev en stressig infart i slussen efter två stora pråmar och tillsammans med två andra fritidsbåtar. Där hände det, när Johan skulle hoppa iland med linan. Han skulle ta sig över mantåget, fastnade med ena foten och föll raklång framstupa på cementkajen. Han vrålade av smärta men reste sig snabbt och jobbade vidare med linorna. Han hade sedan fortsatt mycket ont i båda armbågarna så när vi kommit fram till Hannover var det bara att åka till sjukhus för att få honom undersökt. Och vilket chockbesked: brott på bägge underarmarna uppe vid armbågen, inget komplicerat men ändå: brott!! Han fick stanna på sjukhuset och har varit mycket väl omhändertagen där. Och imorgon flyger han hem med en sjuksköterska från SOS International, vilken otroligt fin service de ger. Själva reser vi också vidare imorgon, klarar oss bra utan gasthjälp några dagar eftersom det inte är några slussar, och får sedan hjälp av Gina och Tom från USA, som skulle avlösa Johan och nu kunde komma tidigare. Bilden visar Johan när han blir matad av en trevlig sköterska.

Ett annat missöde drabbade oss också – en olycka kommer som bekant sällan ensam. Det kom sig av att det är mycket glesare mellan gästhamnar och tankställen på dessa tyska kanaler än jag visste. Vi var nu en halvtimme från Hannover och visste att vi hade dåligt med drivmedel men var ändå ganska säkra på att det skulle räcka. Men icke!! Motorn stannade mitt i kanalen, vi lyckades ta oss in till kanalkanten och fick en lina kring en ten och började söka hjälp. Och vilken otrolig tur vi hade! Efter 10 minuter närmade sig en motorbåt som visade sig vara tyska Wasser-Polizei, som var glada att hjälpa oss och tog oss på släp in till gästhamnen här i Hannover, där dom hade den första sjömack som jag sett sedan Travemünde. Under tiden hade jag ett livligt samtal med den glada kvinnliga tyska vattenpolisen, se bild.

Så nu har vi haft några lugna dagar här i Hannover för att slicka såren och ordna upp allt. Vi har också turistat en del i Hannover, vandrat runt i det största bilfria centrum vi någonsin upplevt, åkt upp i tornet på nya rådhuset som ger en magnifik överblick över stan och ätit en god tysk middag i gamla stan. Det starkaste minnet var dock en utställning i rådhuset där de byggt upp modeller av stan från tre epoker: 1689, 1939, 1945 och idag. Bilden av den nästan helt sönderbombade staden 1945 var gripande. Vilket enormt uppbyggnadsarbete de har genomfört här!!

Hej då, fina Johan, tack för god gastning och lycka till med läkning och rehabilitering!

Summary in English:
We have now spent several days in a very pleasant guesthabour in Hannover to recover after the first real ordeal on this trip. My great mate Johan had such a bad fall in a lock that we had to take him to a hospital here in Hannover to do x-ray. And to our great dismay he had broken both arms just under the elbow, fortunately nothing complicated but still broken!!! He has stayed in the hospital, has been very well treated and taken care of there and are flying home tomorrow with a Swedish nurse, which is included in our terrific insurance system. Joyce and me will continue on our own and will get help by Gina and Tom from California before we come to the next lock in Münster on Thursday.

In Swedish we say: ”No accident ever comes alone”. True enough: soon after the unfortunate lock we ran out of gas for the engine!! It is hard to get gas in those German channels. But we were very lucky: after 10 minutes came a motor-boat, which was the German Water-police! The were happy to help us out and towed us to this guest harbour in Hannover and I had a great chat on the way in mixed German and English with the very nice joyful female Wasser-Polizei, see picture.

Joyce and I have also had some time to be tourists in this big interesting city. The most memorable sight was en exhibition in the City Hall with models of the city from 1689, 1939, 1945 and now. What a moving sight to see how almost the whole city was destroyed during the war. What an accomplishment to have rebuilt this city and the whole country to the most prosperous in Europe!

Efter att ha fått hjälp med avmastning, mastförvaring och reparation av min defekta landstöm på det utmärkta Marina Baltica begav jag mig ensam till Lübeck på onsdagen (8/6) och la till vid den svenska flaggan vid Hansehafen mitt i stan, där jag också låg när jag seglat hit tillsammans med mitt äldsta barnbarn Johan för fyra år sedan. Då hade vi sökt upp och skådat ut över början av Elbe-Lübeckkanal och talat längtansfullt om hur vi någon gång ville ge oss ut på den på väg ner mot Medelhavet. Och nu skall det bli av! På fredagen 10/6 kommer Johan hit tillsammans med Joyce för att vara med under de två första veckorna på de tyska kanalerna fram till Wesel vid Rhen. Härligt att dela detta äventyr med barnbarnen, som kommer att avlösa varandra under resan! Men naturligtvis också med min fru Joyce, som ger sig in i detta något skeptisk och halvvillig men ändå bestämd att genomföra företaget och, som jag hoppas, med rikt utbyte och utan ånger.

Idag är det måndagen den 13/6, och vi har nu framgångsrikt avverkat första etappen av vårt kanaläventyr, 37 km och fem slussar längs Lübeck-Elbekanal till en liten charmig gästhamn vid Prüss-See, där dom också hade den goda smaken att ha en restaurang, där vi kunde se Sveriges inledningsmatch i fotbolls-EM mot Irland tillsammans med en tysk öl. Johan har aldrig slussat förut och jag kände mig själv lite ringrostig men det var snälla slussar och vi klarade oss med bara några mindre malörer. Det var lummig grönska hela vägen och massor med härlig fågelsång så det var lätt att komma in i den meditlstämningen.

Några ord bara om Lübeck, där jag fick fem dagar, varav två tillsammans med Joyce och Johan. Jag blev helt betagen i stan med dess blandning av livliga moderna kvarter och tysta medeltida gator och gränder, där det kändes som tiden stått stilla. Här känner man den europeiska historiens vingslag starkt, från medeltidens Hansakultur till moderna giganter som Thomas Mann, Willy Brandt och Günter Grass. En strålande början på vad jag hoppas blir ett rikt smörgåsbord av europeiska kulturcentra under resans gång. En festlig början också genom den vinfestival som pågick hela helgen på Koberg, ett av de stora torgen i Lübeck.

Här lyckades jag också lösa ett av de återstående problemen med färden: hur skall min 90-åriga syster Birgit kunna komma på och av båten under den vecka hon skall tillbringa med oss i Frankrike? Jag begav mig på min nyinköpta hopfällbara cykel 5 km till Niemeier, Lübecks bästa affär för båttillbehör och fann att deras hopfällbara landgångar kostade 4000 kr och inte fanns i lager. Turligt nog fanns emellertid Bauhaus nära intill och där kunde jag snabbt hitta en billig brädkonstruktion med stålkanter, som jag trodde skulle bli idealisk som landgång om det kompletterades med lister som halkskydd. 150 kr kostade kalaset och sedan var det väl värt promenaden på 5 km tillbaks till båten med landgången balanserande på pakethållaren. Listerna var lätta att skruva på och här ser ni resultatet.

I got five days and a lot of time to explore Lübeck, a great beginning of a tour when I hope to explore European cultures and history. There was even a wine festival going on the whole weekend on the Koberg square, where I could take a good glass of Mosel wine with Johan and Joyce to celebrate their arrival as mates on the trip. I also managed to find parts and put together a pretty decent gangway (see picture), which will help my 90 year old sister Birgit on and off the boat when she will join us in France.
Today, June 13th, the big day arrived when we started the canal trip. On a pretty rainy day we made 37 km and five locks and got a nice sunny evening in a charming guestharbour at Prüss-See along the Lübeck-Elbekanal. So, look out, Paris, we are on our way!

Söndagen (5/6) blev ännu en behaglig dag på havet, när vi gick från Gedser på morgonen i strålande sol, fick lite loj segling till en början men sedan bleke igen så att motorn fick jobba. Travemünde kunde vi sikta säkert 20 sjömil ut på grund av det enorma Maritim Hotel (37 våningar) och lägligt nog blev det nu god förlig vind så att vi kunde segla in i hamnen; det gällde bara att hålla undan för de enorma färjorna. Travemünde är en gammal kurort, nu mest badort och seglarcentrum och det är en festlig infart på floden Trave där det kryllar av båtar och restauranger på båda sidor. Vi la till vid varvet Marina Baltica, eftersom jag har fått tips om att man kan få förvara masten där till överkomligt pris.

Så därmed var denna etapp avklarad, Från Stockholm till Travemünde en segling på 500 sjömil, som tagit 100 timmar på 12 dagar varav 2 vilodagar, vilket innebär att vi seglat 50 sjömil om dagen och gjort ett snitt på 5 knop. Med de goda vindar (och den goda motorn) vi haft och dessutom en erfaren och trevlig gast ombord har det varit rena lustseglingen från början till slut.

Och på måndagen fortsatte det goda flytet. Jag fick ett bra bud på avmastning och mastförvaring under ett år på Marina Baltica och när jag pratat med Joyce och vi bestämt oss för att anta budet (ca 400 €) gick jag in på kontoret och gjorde beställningen. De frågade när jag ville ha det gjort, jag svarade “så snart som möjligt”, varvid de erbjöd mig två alternativ: om 10 minuter eller på fredag. Vi hade inte klätt av segel och rigg ännu men med Lennarts hjälp klarade vi det, körde in till mastkranen och hux flux var masten av. Därmed behövde jag inte bygga någon ställning för masten på däck och vi kan få en ännu behagligare kanaltur. Ett enda problem återstod och det var att jag inte lyckades få landström (med högspänning) till båten, inget avgörande nu när solcellspanelen laddar batterierna för fullt men ändå något jag ville lösa.

På kvällen virade vi nationaldagen med att jag bjöd Lennart på avskedsmiddag på en av restaurangerna längs floden. Vi gjorde en utvärdering av färden: båten, vädret och varandra och det var mest toppbetyg hela vägen. Det enda som drog ner betyget lite för båten var att den nya toaletten är för trång så det är nog någonting som jag tyvärr behöver göra om.

Och idag, tisdag, mönstrade Lennart av och begav sig med tåget från Travemünde tillbaks till Stockholm. Så nu har jag fyra ensamma dagar för uppladdning innan Joyce och Johan kommer på fredag. Så här ser jag nu ut på en selfie av mig och min avmastade Joy.

On un Sunday, June 5th, we arrived in Travemünde, Germany, having made 500 nM in 12 days (including two days of rest). What could have been a very strenuous trip became a complete pleasure with good winds and weather, a good boat and engine och a very good, efficient and pleasant mate. I had also more good luck when I got a good offer at the marina where we are staying for taking down the mast and storing it for a year (400 €), which will make our canal trip even more pleasant without a mast on deck. Yesterday, which was the Swedish national day, we celebrated by me taking Lennart out to a good fish meal and a good German beer at a restaurang by the river (see picture). Today Lennart left for Stockholm and I have four lonely days here to take it easy before Joyce and Johan will come on Friday evening. Above you see a selfie of me and Joy, now kind of naked without her mast. 

 

 

Via Hanö och Kåseberga (vilka pärlor, Hanö i vårskrud med massor av hagtornsblom och tjogtals med näktergalar, Kåseberga lika magiskt som alltid med den intensiva lärksången uppe vid Ales stenar) begav vi oss i fredags (3/6) in på danska farvatten och anlände till Klintholm på Mön som första utländska hamn. På bilden ser man Joy akterifrån och märk där den danska flaggan uppe vid spridarna och kaptenen som skriver loggbok i sittbrunnen. Det vackra vädret har hållit i sig men den trogna nordostvinden hade mojnat så motorn fick göra jobbet en stor del av vägen. På lördagen for vi vidare söderut till Gedser, Danmarks sydligaste punkt, och nu blev det stiltje så det blev åter mest gång för motor. Men vi fick ändå rik utdelning: när vi närmade oss Gedser kom några tumlare och hade hoppuppvisning nära båten, de första någonsin för både Lennart och mig. Vilken höjdare! Och det känns gott att få pröva motorn på allvar eftersom den måste göra allt jobbet när vi kommer in på kanalerna – och hittills har den skött sig perfekt. Och tänk, nu har vi bara en dagsetapp på 50 sjömil kvar till delmålet Travemünde, där kanalresan börjar, masten skall ner och besättningen bytas.

Friday June 3rd we left Sweden and landed in our first foreign harbour, Klintholm on the island av Mön, Denmark. On Saturday we continued to Gedser, the southernmost tip of Denmark on the island of Falster. The weather is still marvelous as you can see on the picture from Klintholm but the wind has been weaker and the engine has done most of the job, tand it has worked o full satisfaction. Note also in the picture the danish guest flag och the captain writing the log. Now we have only one day left to Travemünde, where the canal starts, the mast will be taken down and the crew will change.  

Vi avnjöt Visby under en vilodag med en promenad längs stranden och ringmuren och genom den medeltida stadskärnan –  vilken pärla till stad! Jörn tog katamaranen tillbaks till Nynäshamn och dagen därpå gav Lennart och jag oss iväg med sikte på Utklippan utanför Karlskrona, en försvarlig sträcka på 140 sjömil, som då förstås innebar nattsegling. Vi gick in i Klintehamn för att fylla på dieseltanken och passerade sedan båda Karlsöarna så nära det gick utan att överträda fågelskyddsområdet och fick skåda tusentals sillgrisslor och torrmular på klipporna och i vattnet – vilket märkligt härligt skådespel! Nordvinden var ganska svag under dan men på kvällen tilltog den igen och det blev en fin nattsegling då molntäcket började bryta upp. På min vakt fick jag därför chans att stjärnskåda och jag kunde identifiera både Jupiter, Mars (så stor och röd den är just nu!) och Saturnus – en riktig högtidsstund vid rodret. På dagen blev det strålande sol och stark nordostvind och vid 15-tiden kunde vi ta oss in i Utklippans gästhamn, där vi var helt ensamma med alla måsar, alkor, gäss, skrakar och svalor. 16 timmar hade det tagit att avverka de 142 sjömilen från Visby och vi kunde nöjda sova ut.

Joy som ensam båt i Utklippans gästhamn

Dagen därpå, som var dag 6 efter avfärden från Stockholm, blev det så en ny härlig segling i sol och susande slör de 30 sjömilen på öppet hav till Karlshamn, staden där jag föddes för 77 år sedan, växte upp i och bodde i tills jag tog studenten 1957. Det kändes roligt att visa Lennart min gamla hemstad och ta en öl på uteserveringen på Drottninggatan där jag bodde som barn. Det är alltid lite vemodigt att återvända hit och påminnas om denna uppväxt, som var en så märklig blandning av himmel och helvete (som jag just har skrivit en lång berättelse om, “Min barndom”). Nu har jag dock kunnat lägga det bakom mig och glädjas åt att livet under senare år har blivit så gott. Här stannar vi nu en dag extra för att få tid att hälsa på min älskade syster Margareta och hennes barn Mårten och Anna på Boksätra, den vackra gården öster om Karlshamn.

Kaptenen i sin barndomsstad Karlshamn framför spritfabriken, som morfar  byggde 1884

Our luck with the wind just continued with good tailwind. In two days and a night we made 140 nM to the small island of Utklippan in the province of Blekinge on the southern coast of Sweden.  The night sailing east of the big island of Öland was great with good wind and partly clear sky with stars and planets. Watch out for March, it is very strong and red right now! From Utklippan we had another great sailing with strong tailwind to the little town of Karlshamn, where I grew up and where we will stay a day to visit my beloved sister Margareta, who lives in an old farmhouse east of Karlshamn. It is close to the Guös värdshus, where Joyce and I had our wedding three years ago. 

Kl. 9 den 25 maj 2016 var det då äntligen dags för avfärd. Det var bråda bråda sista dagar med installation av ny toa, solcellspanel, ny Windex (efter styvt arbete uppe i mastkranen) och förstås packa, stuva, packa, stuva… For som en skottspole på min cykel mellan bostaden på Reimersholme och min nya båtplats på Långholmen, tack och lov till Göta Segelsällskap för den.

På bilden ovan står jag i min röda anorak tillsammans med Lennart, en ny seglarkompis som skall följa med till Travemünde, och det är precis minuterna före avfärd.( Bilden är tagen av min fru Joyce, som bestämt sig för att avstå från den långa seglingen ner till Travemünde och ansluta där tillsammans med mitt äldsta barnbarn, Johan, min trognaste gast). Vinden hade nyligen, helt enligt prognosen, vänt till frisk nordlig, idealisk för den planerade första etappen till Visby. Vi gick via Södertälje ut till Torö, där gamle vännen Jörn har sommarställe och bjöd på en läcker indisk middag. Jörn skulle nu ansluta och följa med till Visby. Vi övervägde att  nattsegla till Gotland för att använda den goda vinden men bestämde oss till slut för att nöja oss med att på kvällen gå till Österhamnen vid Landsort för avfärd vid soluppgången. Efter en härlig kvällssegling till Landsort och några timmars sömn vaknade vi upp till en molnfri himmel och fortsatt frisk N-NV-vind. Med avförd 4:30 fick vi en strålande slörsegling mot Visby. Mot eftermiddagen mojnade vinden och vi fick ta till motorn de sista två timmarna och kunde lägga segla in i Visby gästhamn efter nästan exakt 12 timmar.

Vilken härlig känsla att äntligen vara på väg! Och med en flygande start dessutom, ca 120 sjömil på två dagar! Med båten i fullgott skick och alla nya installationer (kylaggregat, värmare, solsellspanel och toa) välfungerande. Och inte minst med gott samarbete och trevlig och givande samvaro med gastarna Lennart och Jörn. Jag vet förstås att problemen kommer men en god start som denna är ovärderlig. Lennart and Jörn

On May 25th the takeoff took place as planned. A new friend, Lennart, has signed up as my mate all the way to Travemünde. He is an experienced sailor so I have the best help and company. Joyce has decided to skip the sailing to join me in Travemünde together with my oldest grandson, Johan, who has long been my first mate onboard. We were extremely lucky with weather and wind so in two days we made it all the way to Visby on the island of Gotland in the middle of the Baltic. My old friend Jörn also followed us part of the way. A lucky, flying start of the trip as we made 120 nM (=nautical miles) in two days.

Joy, min Comfort 32, vid sin brygga på Långholmen, Stockholm

Sedan jag i 20-årsåldern läste Göran Schildts böcker om hans seglingar ner till och runt Medelhavet har det varit min dröm att göra detsamma. Och nu, när jag just fyllt 77 skall det bli av! Åtminstone skall jag göra ett ärligt försök. Det tog sin lilla tid – började segla på allvar först i 40-årsåldern, köpte min första segelbåt, Maxi 77:an Ellinor, när jag var 47 och bytte inte upp mig till en större och bekvämare båt, min Comfort 32:a Joy, förrän jag fyllt 71. Drömmen om Medelhavet hade jag hela tiden kvar men har fått vänta tills min nygamla fru Joyce från Kalifornien blivit varm i båtkläderna, tills den gamla Volvo Pentan (MD 11 C) havererat och blivit utbytt mot en nygammal och tills vi också övat en del slussningar i Göta Kanal.

Men nu är vi på gång. Denna sommar går vi från hemmahamnen hos Göta Segelsällskap på Långholmen, Stockholm, ner till Lübeck, tar där floder och kanaler genom Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike ner till Paris och därifrån till vinterhamn, troligen i Toul i östra Frankrike. Rutten är utlagd vecka för vecka och gastar inbokade. Just nu pågår en intensiv rustning för att bli färdiga till utsatt avresedag, den 25 maj. Nytt kylaggregat är installerat, en ny solpanel och en ny toa är på gång, utrustning kompletteras och trimmas…

To my non-Swedish friends:

The picture shows my sailboat Joy at its dock at Langholmen, Stockholm, close to where my wife Joyce and I live half of the year. It is being prepared for a big adventure, to realize a dream I have had for 50 years or more, to go through the rivers and canals of Europe down to the Mediterranean. This year will be part one, starting May 25th, sailing down to Travemünde, Germany, going  through Germany, Holland, Belgium och France , through Paris and then to Toul, a marina near Nancy in eastern France, where we in the middle of August will leave the boat during the winter while we go home to Stockholm and later Palo Alto, California. Lots of preparations has been going on during many years and of course most intensely this spring. And soon all is ready, the adventure can start…