Innan vi kunde bege oss in och börja utforska denna stan skulle formaliteterna med inklarering klaras av. Alla hade varnat för att försöka göra detta på egen hand eftersom ansökningar skulle göras på fyra olika myndigheter i en viss ordning. Marinan erbjöd en agent som skulle kunna klara av detta till nästa förmiddag och även om det sved i plånboken med de 450 € som det skulle kosta bestämde jag mig för att tacka ja till hans tjänster. Agenten var en ung trevlig man, som inte kunde mycket engelska men som anlitade sin fru som tolk via mobilen. Morgonen därpå kom han också med alla dokumenten och var med oss på båten när vi körde iväg till den sista myndigheten, passpolisen, som snabbt kollade att vi stämde med passen. För 50 € extra ordnade han också med formaliteterna för det besättningsbyte som jag skulle göra i Istanbul. Det hela gick alltså ganska smidigt om det inte varit för ett urjobbigt missöde: när jag skulle ta ut pengar till agenten på bankomaten på marinan svalde bankomaten först mitt ena bankkort och strax därpå även mitt andra utan att jag lyckades få ut några pengar. Kontanter fick jag genom att låna av mina barn och en urgullig tjej, Sonay tror jag hon hette, i marinans reception lyckades få kontakt med banken och få ett löfte om att de skulle försöka ordna saken under veckan. När jag några dagas senare bad henne följa upp ärendet fick hon verkligen kämpa med en rad frustrerade samtal med bankpersonal innan hon fick besked att hon och jag måste infinna sig på det lokala bankkontoret för att de skulle kolla vår identitet. Sagt och gjort: Sonay och jag åkte iväg med en av marinans bilar och egen chaufför och fick träffa en kvinnlig banktjänsteman som skulle försöka hjälpa till att få tillbaks korten men kunde inget lova eftersom det bara var centralkontoret som kunde tömma fristående bankomater, vilket de rutinmässigt bara gjorde en gång i månaden och då dessutom alltid brukade klippa kvarlämnade bankkort. Desto större var glädjen hos Sonay dagen därpå, då hon fått besked om att korten fanns att hämta på det lokala bankkontor där vi varit. Vilken lättnad när jag fick dem i min hand igen utan större ceremonier än att visa pass och skriva några namnteckningar. Min lärdom: använd om möjligt inte fristående bankomater utan bara sådana som står i anslutning till ett bankkontor.
Vi kom fram till marinan på fredagen och ”barnen” skulle resa hem sitt sina uppslukande jobb redan på söndagen. Lördagsförmiddagen fick vi ägna åt inklareringen så sedan var det bara lördagseftermiddagen kvar för sightseeing i Istanbul. Vi hann med Hagia Sofia, Blå Moskén och Stora basaren och sedan en god middag på en fiskrestaurang. Och så var det slut på denna korta men härliga resa med alla tre ”barnen” den första båtresa vi gjort tillsammans sedan 1987. Helt ovärderligt och oförglömligt, alla samtal, alla delade upplevelser!
Hagia Sofia
Känner ni igen Tora?
Grand Bazar
Alla utanför marinans kontor
Efter enlugn dag var det så tid för nästa besättning att mönstra på, min käre vän Anders som var med flera veckor på Donau förra året och i Frankrike året innan. Vi hade fyra intensiva dagar med turistande i Istanbul. Samtidigt fick jag min generator lagad på varvet, gasol och diesel inhandlad innan det var dags att kasta loss för segling på Marmarasjön mot Dardanellerna och Medelhavet.
Anders med Bosporen och asiatiska Istanbul i bakgrunden
Summary in English: I had one day for sightseeing in Istanbul with my children and then four more days with my friend Anders, who will be my new mate for a couple of weeks. Istanbul was fascinating and beautiful as anyone know who has been there. Also fascinating was the procedure of checking in boat and crow to Turkey, which is so complicated that I had to use an agent cover all the different authorities and get all necessary documents in reasonable time. It made a big hole in my wallet (500 €) but was worth it. A frustrating incident was that the ATM-machine I used managed to swallow both my credit cards, which took a lot of efforts to get back some days later.
joymotmedelhav 