Elba – en pärla i toskanska skärgården

På Elba tillbringade jag fem dagar och blev mycket charmad av denna lilla ö, ca 30 km lång och 10 km bred, och som ligger som den största av öarna i den toscanska skärgården. Ön är ett vanligt turistmål för italienare och jag förundrade mig över att den är så okänd som turistmål för svenskar. Det har väl att göra med att flygtrafiken till Elba inte är så utvecklad även om Elba har en egen flygplats, dit det går flyg från exempelvis Milano. Smidigaste sättet att komma till Elba från Sverige är med flyg till Florens eller Pisa, tåg därifrån till färjeläget Piombino och färja därifrån över till Elba, som tar mindre än en timme. 

Att komma med egen båt till Elba var förstås en stor upplevelse. Man fick se upp för alla färjorna när man skulle ta sig in i Portoferraios hamn, där jag hade bokat plats i förväg för flera dagar. Portoferraio är en charmig gammal stad med stora höjdskillnader och som har en enorm fästning på toppen som sträcker sig nästan längs hela den gamla stadsdelen. Där finns gott om smala gränder och piazzor med kaféer och restauranger. 

Invid kajen i Portoferraios hamn, där vi låg gick en av huvudgatorna med livlig trafik på dagarna men avstängd för biltrafik på kvällarna och med en lång rad restauranger, barer och affärer med dyra kläder. Det var ett folknöje att promenera längs kajen för att kolla båtarna, den ena flådigare än den andra och där min lilla ”Joy” tedde sig som en liten dvärg. Inte minst när dessa enorma motorbåtar kom in och la till nära oss, den ena på fyra våningar och stor som en lyxvilla – vi gissade friskt på vilka som hörde till någon av Putins oligarker. 

Men det var inte bara Portoferraio som var charmig, det gällde verkligen hela Elba. Elsa Bertil och jag reste vi runt större delen av ön i en hyrbil. Ön är bergig och vägen vindlade upp och ner, upp till bergsbyar med hisnande utsikt, ner till kuststäder med marinor och badstränder. Här odlades vin, frukter och grönsaker i rikt mått och hela ön gav ett mycket harmoniskt och välmående intryck.

Vild natur fanns det också med vandringsleder ända upp på det högsta berget, 1007 meter. Den västra delen var ett ganska obrutet bergslandskap men en vindlande väg längs bergssidan och hänförande havsutsikt med konturerna av Korsikas höga berg i fjärran. I en liten stad på sydkusten åt vi lunch och sedan följde vi en Via Monte Cristo till en badstrand för ett uppfriskande bad och mycket riktigt hade vi ön Monte Cristo i blickfånget. den mytiska ön som gett namn åt Dumas roman. Den är nu ett naturreservat och dit kan man bara komma med egen båt och särskilt tillstånd så det fick anstå. Monte Cristo är också en del av det som kallas den toscanska arkipelagen, med svenska ögon inte mycket till skärgård med 5-6 öar långt från varandra.

På lördagskvällen var det sedan dags att vinka av Bertil och Elsa och senare på kvällen anlände mina nya gastar, systersonen Mårten, systerdottern Anna och hennes italienska pojkvän Stefano. De ville ha lite lyxliv först och hade bokat tre nätter på ett litet enkelt charmigt hotell mitt i gamla stan, Albergo Ape Elbana. För mig passade det också bra att ta en längre vilopaus där i Portoferraio. 

Det enda som de flesta vet om Elba att Napoleon tillbringade en tid där så några ord behöver också sägas om Napoleons tid på Elba. Det var vid slaget vid Leipzig 1813 som Napoleon besegrades av koalitionen, tvingades avgå som kejsare och blev landsförvisad till Elba. Här fick han dock ett eget hertigdöme med stort apanage och man hoppades väl att han skulle nöja sig med det. När han landsteg på Elba den 5 maj 2014 togs han väl  emot av lokalbefolkningen, som nog tyckte det var ganska coolt att på detta vis bli en del av världshistorien. Napoleon satte också genast igång med en mängd stora projekt som vägbyggen, utbyggnad av hamnen, omhändertagande av alla vilda hundar m m  och hans rykte på Elba är fortsatt så gott att man firar hans landstigning den 5 maj varje år. Ett av husen han bodde i var Villa Molina, mycket ståndsmässigt högt uppe och nära fästningen,  som nu är museum och som jag besökte. Där fanns fina möbler i festsalar och sällskapsrum mend det som jag tyckte var mest intressant var en modell av hans fältsäng, som han lär ha använt ständigt, även när han bodde i något av sina slott. Den var lätt att fälla ihop och föra med sig.

Napoleon hade egen båt och full frihet utom att brittiska flottan bevakade så att han inte skulle fly från Elba. Men han stod ut bara i 300 dagar tills han en mörk februarinatt efter en karnevalsfest lyckades fly genom den engelska bevakningen på en brigg som hade målats så den såg engelsk ut med hans 600 livvakter med på följebåtar. Han landsteg i Frankrike, tågade till Paris och återtog makten utan att ett enda skott hade lossats eftersom han fortfarande var populär, kungen var impopulär och fransmännen arga på allt krigsskadestånd som de skulle punga ut med. Så började hans 100 dagar som återinsatt kejsare innan han besegrades vid Waterloo och blev deporterad till ett säkrare ställe, St Helena i Atlanten utanför Afrikas kust. Och där blev han kvar till sin död, magcancer eller förgiftning, det är omtvistat. 

För mig blir Elba kvar som en vänlig, välmående och vidunderligt vacker ö, som jag hoppas några fler skall upptäcka, inte för många för ön har bara 30 000 invånare,  men ändå alla som vill upptäcka en pärla något  utanför de vanliga turistmålen.