Längs italienska västkusten till Elba

När jag skriver detta har det hunnit gå tio dagar sedan min förra blogg och jag befinner mig på marinan i Portoferraio, centralorten på Elba, sedan några dagar. Det har varit lyckosamma veckor med en hel del segling längs italienska kusten men fortfarande inte utan sina problem och vedermödor. 

Gaetas hamn hyste också en flottbas och just denna vecka firade italienska flottan sitt 160-årsjubileum menflera stora fartyg på redden och stora festligheter i hamn. Här fanns också en stor medeltida stad uppe på en höjd, som vi besökte.

Sista morgonen fick vi äntligen mekanikerhjälp att montera generatorremmen, en ung man som slet och säkert gjorde sitt bästa. När jag betalat 137 € (närmare 1500 kr) för detta gav jag mig nöjd iväg från Gaeta den 8 juni med mina nya gastar och fick några timmars segling till nästa hamn, Terracina. Det hade varit en viktig hamn redan på romartiden och ett populärt sommarviste för de gamla romarna. Nu är det en fiskeby med fiskaffärer i varje kvarter. Kajerna är fulla av fiskebåtar och det fanns inga gästplatser alls men jag lyckades utverka av kustbevakningen att få stanna vid en kaj till kl 8 nästa morgon.

Nästa dag blev mera mödosam med höga vågor mot oss och ändå mycket svag vind så det blev att gå för motor hela dagen men motorn jobbade på som ett urverk. Vädermässigt var det en ovanlig dag. För det mesta hade vi haft molnfri himmel och upp till 30° men denna dag var det mulet och med tunga regnmoln och åska över land. Just är vi närmade oss vår nästa hamn, Nettuno, en jättestor marina med 1000 platser, åkte vi rakt in i en störtskur och fick en ordentlig gratis dusch. 

I Nettuno blev vi kvar i två dagar i väntan på mekaniker och som väl var var det en bra marina och en fin gammal stad med romerska anor att flanera i. Problemet med generatorn hade nu kommit igen och blivit etter värre: det var inte bara att generatorremmen hoppat av utan nu hade hela generatorn lossnat och den nya generatorremmen klippts av. En ny generatorrem beställdes och två mekaniker kom tredje dagens morgon och installerade den och generatorn på ett mycket tillförlitligt sätt. Det blev 200 € till men sedan dess har också generatorproblemet varit ur världen. Jag reklamerade reparationen i Gaeta men fick till svar att det inte var mekanikerns fel utan min gamla motors. Inte så bra reklam för marinan i Gaeta…

Detta var dock inte enda problemet. Batteriet till startmotorn var svagt och det var med stor möda det orkade dra runt startmotorn och ibland inte alls. Spänningen i startbatteriet var hela tiden lägre än i servicebatterierna, vilket tydde på att det inte laddades upp lika bra, ett allvarligt fel eftersom det kommer tillfällen när man är beroende av ett gott startbatteri för att kunna starta motorn. Dessutom fungerade inte ”landströmmen”, den 220 V -ström som man får i marinorna från deras elstolpar. Och dessvärre hade också kylskåpet lagt av. Jag hade alltså stort behov av en elektriker, som var svår att få tag på. Genom att jag lyckades få igång motorn genom att byta startbatteriet till ett av de fulladdade servicebatterierna gav vi oss av från Netto och hoppades på bättre hjälp i nästa hamn. Efter några timmars motorgång började vinden tillta, vi släppte ut genuan och hissade nu också storseglet för första gången sedan jag fått det nya provisoriska storfallet. Det blev en härlig segling i tilltagande bidevind ända fram till Ostia, vid Tibernmynningen och som varit Roms hamnstad under antiken. Nu hade man anlagt en jättestor marina där, delvis efter modell av den gamla romarhamnen (som dock genom landhöjningen nu låg som fyndplats två km inåt land). 

Även här stannade vi i två dagar i väntan på elektriker, då vi passade på att göra en del båtvård och sjunga sånger till gitarr. När jag på tredje dagens morgon konstaterade att landströmmen plötsligt börjat fungera och att det med viss möda gick att få igång motorn gav vi oss av, även nu med förhoppningar om elektrikerhjälp i nästa hamn. Även denna dag fick vi vind på eftermiddagen så att vi kunde hissa storen och segla i flera timmar, nu till en marina strax söder om Civitavecchia, en stor hamnstad 60 km norr om Rom och som var vår sista anhalt i Tyrrhenska sjön innan vi skulle segla in i den toskanska skärgården. Här fick vi genast hjälp av en elektriker att få igång kylskåpet – en kabel som satt på fel ställe och som han såg direkt. Han skulle komma nästa morgon och hjälpa oss med de övriga problemen, landströmmen och startbatteriet men dröjde och dröjde så att vi avbeställde honom och gav oss av. Vi gjorde nu en plan att under tre dagar med etapper på ca 30 sjömil kunna ta oss till Portoferraio på Elba, i god tid för gastbyte där och så att också Elsa och Bertil skulle kunna få nästan två dagar för att utforska Elba innan de skulle mönstra av och åka hem. Jag hade också kunnat beställa båtplats på Elba för fyra dagar. Planen fungerade förträffligt med mellanlandning på de toskanska marinorna i Cala Galera och Marina di Grosseto, med motor gång på förmiddagarna och segling på eftermiddagarna när sjöbrisen tilltog. Särskilt sista dagen blev det god vind tidigt och segling på kryss i åtta timmar innan vi kunde glida in i den gamla hamnen i Portoferraio och lägga till vid kajen mitt i stan, där ett av folknöjena var att fingå längs kajen och titta på alla båtarna. 

Portoferraio och Elba är värda ett eget kapitel men det får anstå. Här skall bara ordas om vilken fin tid jag har haft under 12 dagar med mina gastar Elsa och Bertil.

Som jag nämnt lärde vi känna varandra när vi bodde i kollektivhus tillsammans på Bastugatan i Stockholm under 80-talet och har hållit mera sporadisk kontakt sedan dess. Nu blev det en mycket kär återförening, när de direkt nappade på mitt erbjudande om segling på Medelhavet som ersättare för Anders, som fått hälsoproblem.  Detta par har haft fascinerande historier att berätta om sitt rika liv som biståndsarbetare i olika afrikanska länder och på senare år som stödpersoner och extraföräldrar till flera ensamkommande afganska ungdomar på sitt kollektivhus Slottet i Lund. Det har blivit många fina samtal under segling och vid middagsbordet. Det var också en fröjd att leva så nära ett par som fungerade så bra tillsammans ännu efter mer än 40 år tillsammans. De har också varit helt ovärderliga som gastar i att de har gått och handlat all maten och att Elsa, van husmor på båt, har lagat till en lång rad läckra middagar. Och inte nog med det: de är båda vana seglare och har kommit med en rad ovärderliga råd och dåd om skotpunkter, segelföring  och annat. Med deras hjälp har jag trots alla mekaniska och elektriska problem lyckats hämta igen hela förseningen och lagt en god grund för att föra hela detta årets projekt i hamn i Port Saint Louis som planerat till i mitten av juli. 

Slutligen några ord om mina elproblem, som fått, som det ser ut, en mycket lycklig lösning här på Elba. Hamnkontoret gav mig telefonnummer till en elektriker, Günter, som kom snabbt och konstaterade att problemet med landströmmen var de båda kontakterna på min kabel, som han bytte ut så att den funktionen kom tillbaks. Han gav sig också på problemet med startbatteriet och lyckades identifiera problemet, en defekt huvudströmbrytare som inte gav startbatteriet någon laddningsström. Det var dessutom en mycket sympatisk man, en tysk som varit ute och seglat på de sju haven men nu etablerat sig på Elba med sin familj. Han gjorde något som jag mycket uppskattar med hantverkare: tänkte högt om vad han fann och vad han gjorde så det blev fullt begripligt för en lekman. Därmed har alla mina mekaniska och elektriska problem fått en lösning, och jag tror det finns goda chanser att de skall hålla resten av säsongen, den månad jag har kvar. Dock, osvuret är bäst…